“Fallrapporter är en guldgruva för hälso- och sjukvården” Webbinarium 24 september
När är en fallrapport bara en beskrivning och när blir den forskning som kräver etikprövning? Den frågan står i centrum för webbinariet: Fallrapporter från hälso- och sjukvården – forskning eller inte? – Många är osäkra på vad som gäller, och då riskerar man att avstå från att publicera. Det vore synd, för då går viktig kunskap förlorad säger Per-Anders Jansson Professor, ordförande i Rådet för forskningsetik vid Sahlgrenska akademin och en av talarna under dagen.
Webbinariet arrangeras den 24 september av Gothia Forum i samarbete med Etiska rådet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Rådet för forskningsetik vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Anmäl dig till webbinariet: Fallrapporter från hälso- och sjukvården – forskning eller inte?
Vad får du som deltagare?
Som deltagare på webbinariet är tanken att du ska känna sig tryggare i vad som faktiskt gäller när man vill publicera en fallrapport.
– Under dagen tas olika exempel upp, från de allra enklaste rapporterna som bara beskriver ett händelseförlopp till mer fördjupade rapporter där man kanske tar prover, analyserar eller gör litteraturgenomgångar, då finns det ett inslag av ny kunskap och då kan det bli forskning, förklarar Per-Anders Jansson.
För att ge klarhet och svar på frågor medverkar Lektor Pierre Lafolie från Etikprövningsmyndigheten, han har lång erfarenhet av just de här gränsdragningsfrågorna. Deltagarna får därmed en unik chans att direkt ställa sina frågor till någon som dagligen arbetar med etikprövning.
– Det finns kunskapsluckor kring det här, och ganska skarpa åsikter åt båda håll. En del menar att allt borde etikprövas, andra tycker att det aldrig behövs. Jag tror att vi kommer få höra deltagare framföra båda perspektiven, och det är bra för det är just den diskussionen vi behöver, säger Per-Anders Jansson.
”Fallrapporter väckte alltid mitt intresse”
När Per-Anders talar om fallrapporter blir det tydligt vilken roll de kan spela i vården.
– Vi vill ju att man ska skriva fallrapporter ute i verksamheterna. Genom åren som medicinare och när jag själv var klinisk aktiv var det med stort intresse jag läste fallrapporter inom mitt område. Det kunde till exempel handla om att någon i Läkartidningen som beskrev ett ovanligt utfall, som en patient med väldigt låga kaliumvärden där förklaringen visade sig vara en stark förkärlek för lakrits. I dag vet vi att lakrits kan ge hypokalemi, men då var det inte en naturlig del av anamnesen.
Ändå sågs fallrapporter inte alltid som det mest prestigefyllda i kollegornas ögon.
– Seniora kollegor kunde säga att det kanske inte var så vetenskapligt. Men för oss som ville göra det bästa för våra patienter var de jätteviktiga. Man fick idéer och tankar om hur man själv skulle kunna arbeta och ibland kunde en enskild rapport göra skillnad i hur man gick vidare i en utredning.
Hoppas på fler rapporter
För Per-Anders är målet tydligt, att fler ska våga dela sina erfarenheter.
– Om vi kan sänka tröskeln och minska osäkerheten, då hoppas jag att fler skriver fallrapporter. De är en viktig del av den medicinska litteraturen och kan i förlängningen göra vården bättre för patienterna.