ISM 20 år - Vad händer när stressen tar över?

Susanne, du kan väl börja med att förklara för oss, vad är kognitiv funktion och kognitiv nedsättning?

Med kognitiv funktion menar vi vår tankeförmåga i vid bemärkelse. Till exempel att vi kan tänka logiskt, dra slutsatser, analysera och bearbeta information och har ett fungerande minne. Ett av de tydligaste symtomen som vi ser när långvarig stress utan återhämtning lett till utmattningssyndrom, är att man upplever en försämring i dessa funktioner jämfört med hur man tidigare fungerat. Patienter med utmattningssyndrom kan till exempel beskriva att man har svårt att komma ihåg, koncentrera sig, hålla en röd tråd i ett samtal, hålla “många bollar i luften” eller att planera och strukturera sin vardag. Det här problemen ligger inom det som kallas exekutiv förmåga, som innebär att vi kan ta initiativ, fokusera, planera och organisera vårt dagliga liv och att vi har en flexibilitet att tänka om, om våra planer behöver ändras.

Även vid kortvarig hög stressbelastning kan man känna av att tankeförmåga tillfälligt påverkas. Men det är när stressbelastningen varit långvarig utan chans till återhämtning som de kognitiva nedsättningarna skapar störst problem och man kan få mer markanta problem med att minnas, strukturera och planera aktiviteter. Förloppet är ofta smygande och det är viktigt att veta symptomen kommer succesivt, tills, som många beskriver, det en dag bara inte funkar längre.

Hur började forskningen om detta på ISM?

Man kan få kognitiv nedsättning av fler saker så som till exempel en stroke, långtidscovid eller cancerbehandling, men här på ISM har vi fokuserat på just stress och vår forskning kring kognitiva nedsättningar har skett inom vår forskning kring utmattningssyndrom.

Jag började på ISM 2004 och då var vi många som kom in från andra verksamheter där vi sett denna ganska nya patientgrupp med nedstämdhet, viss ångest och en oerhörd trötthet. Vid behandling hade vi också sett att de blev av med depressionen, fick hjälp med ångest och hjälp att se över sin livssituation för att minska stressen. Men det som var specifikt för dessa patienter var att tröttheten och de kognitiva besvären kvarstod långt efter att man hade förväntat sig att de skulle bli friska.

Kan du berätta lite mer om studierna ni genomförde

På den tiden, 2004, hade ISM en patientmottagning och vi började helt enkelt med att jämföra patientgruppen som hade en utmattningssyndrom-diagnos, med friska kontroller och kunde se att det fanns en skillnad inom vissa kognitiva funktioner, speciellt exekutiva funktioner där både snabbhet och uppmärksamhet krävdes, men även minnesfunktionen var försämrad jämfört med de friska kontrollerna.

Vi följde sedan den här patientgruppen länge och har gjort två uppföljningar, en efter 3 år och en efter 7 år. Resultaten visar att efter 3 år hade det blivit bättre men inte helt bra, och vi håller nu på att analysera de sista resultaten från vår 7-års uppföljning.

Något som vi tidigt märkte var att patienternas upplevelse av de kognitiva problemen var betydligt större än vad vi kunde fånga upp med våra tester.  I vår 7-årsuppföljning lät vi därför ett antal patienter svara på ett frågeformulär angående hur de upplevde sin kognitiva funktion och funktionen i det dagliga livet. Det vi kunde se var att många fortfarande upplevde problem med den exekutiva funktionen och minnesproblem och att man i mindre utsträckning genomförde det man hade planerat under dagen, jämfört med en frisk kontrollgrupp. Många av dessa patienter hade fortfarande kvar även andra symtom som hör till utmattningssyndromet. Men även de som ansåg sig ha tillfrisknat från utmattningen hade sämre resultat än den friska kontrollgruppen.

Varför skillnaden mellan kognitiva tester och den subjektiva upplevelsen är så stor, kan det finnas flera förklaringar till. En förklaring kan vara att patienterna klarar av att prestera bra då man genomför tester i en lugn miljö under en kortare tid, men att det är till exempel är svårt att fungera bra under en hel arbetsdag.

Vad har er forskning lett till, enligt dig?

Från våra studier kan vi se att även de patienter som har återhämtat sig från sin utmattning ofta har kvar problem med trötthet och kognitiva problem. Därför är det jätteviktigt att fokusera på förebyggande åtgärder mot stressrelaterad ohälsa, då vi ju vet att om man blivit sjuk av stress, kan det påverka en länge. Sen är det såklart inte bara vi på ISM utan många andra forskare också som har gjort stora bidrag till området. Tillsammans tycker jag att vi har fått till en kunskapshöjning!

Jag tycker också man kan se att det nu finns mycket tankar kring hur det ska se ut med långsam återgång till arbetet och hur man löser så en medarbetare på väg tillbaka får ta in arbetssituationen igen. Det finns idag en hel del råd om hur man ska göra för att anpassa arbetssituationen, vikten av att pausa, ta en sak i taget, och få till stöd och ledning som hjälper medarbetare prioritera.

På många vårdcentraler har man rehab koordinatorer nu som underlättar patientens väg tillbaka. Vi på ISM håller också på med en studie kring hur behandlingen ser ut för patienter med utmattningssyndrom idag och hur den uppfattas av både patienter och professionen, så där ser jag fram emot att se vad de resultaten kan leda till för förändring.

Och, för att avsluta, kan vi få en framtidsspaning, vad behöver man göra för att minska stressen och problem som den för med sig?

Jag tror att kognitiv ergonomi kommer bli viktigt att titta vidare på framöver. Samhället har blivit mer komplext, snabbare och mer ”allt på en gång” än vad vi som människor är byggda för att hantera.  Med det digitala omvärld vi nu lever i är vi ju i praktiken alltid tillgängliga, och vi har tillgång till enorma mängder information något som vårt uppmärksamhetsspann inte alltid kan hantera.