Hormoner och immunfunktion vid burnout /utmattningssyndrom

Det pratas och skrivs ofta om att långvarig stressbelastning leder till att kroppens stresshormoner hamnar i obalans och att man får sämre immunförsvar. I den här översikten har vi gått igenom den forskning som finns på området och sammanfattat resultaten.

Titel

Endocrine and immunological aspects of burnout: a narrative review.

Författare

Ingibjörg H. Jonsdottir och Anna Sjörs, Institutet för stressmedicin, Göteborg.

Bakgrund

Burnout, som oftast översätts till utbrändhet på svenska, beskrevs för första gången under mitten av 1970-talet. Begreppet burnout definieras väldigt olika alltifrån att beskriva arbetande population till att prata om patienter med betydande symptom på trötthet, så kallad clinical burnout. I Sverige har man valt att använda diagnosen utmattningssyndrom för personer som har så svåra symptom att de behöver ta hjälp av sjukvården. Många forskare har varit intresserade att hitta den biologiska kopplingen mellan stressexponering och stressymptom och/eller att hitta en biomarkör för burnout/utmattningssyndrom som är kliniskt användbar.

Syfte

I denna forskningsöversikt har vi sammanställt vad dessa studier har visat när det gäller gruppen burnout/klinisk burnout/utmattning och huruvida hormoner och immunfunktion skulle kunna vara påverkat hos dessa individer. Syftet med den här översikten är att sammanfatta de viktigaste fynden från dessa studier.

Resultat

Stressaxeln eller hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln) är det hormonsystem som oftast undersökts i forskningsstudier och främst är det stresshormonet kortisol som mätts. Trots att det finns många studier på HPA-axelns funktion vid burnout/utmattningssyndrom kan man inte dra slutsatsen att det finns några tydliga effekter på frisättningen av detta stresshormon. Däremot visar några studier att HPA-axeln inte reagerar lika snabbt eller lika kraftigti en akut stressituation hos patienter med burnout/utmattningssyndrom, men fler studier behövs för att bekräfta detta.

Stresshormonerna kan ha både nedbrytande (katabol) och uppbyggande (anabol) funktion. Flera studier har också visat att den anabola reaktionen på akut stress är mindre hos patienter med utmattningssyndrom. De här resultaten pekar på att det är viktigt att flytta fokus från att enbart mäta stresshormoner i vilande tillstånd till att undersöka om kronisk stress kan påverka människornas förmåga att mobilisera en stressreaktion som svar på akut stress.

Biologiska stressreaktionen är ändamålsenlig och till för att möta de utmaningar som kroppen ställs inför. Det är dock väldigt individuellt hur människor svarar biologiskt i samband med stress något som försvårar tolkningen av olika studier. Andra faktorer som försvårar tolkningen av vetenskapliga studier inom området är att hormonnivåerna varierar över dygnet samt så kan de påverkas av mycket annat än enbart stress.

Ytterligare utmaning som gör det svårt att tolka den forskning som finns är de stora variationer hur man mäter hormonnivåer och hur man definierar stress och utbrändhet.

Slutsats

Från de studier om immunförsvarets funktion vid burnout/utmattningssyndrom som genomförts går det inte att dra någon bestämd slutsats att immunfunktion skulle vara påverkat hos individer med symptom på kronisk stressbelastning.

En övergripande slutsats från studien är att befintlig forskning inte kan bekräfta att det finns några generella förändringar i hur stresshormonsystemet eller immunfunktion fungerar i samband med burnout/utmattningssyndrom.

Publicerat

Europan journal of endocrinology