Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Utprovning av ögonstyrd dator

Teoretisk arbetsmodell

 En viktig faktor för att insatsen med att prova ut och starta med ögonstyrd dator ska bli av hög kvalitet är att ett multidisciplinärt team arbetar mot ett gemensamt mål i nära samarbete med de personer som finns i barnets nära omgivning. En kartläggning bör innefatta resurser hos barnet när det gäller kommunikation, rörlighet/motorik, syn och kognition. Det är dessutom viktigt att ta reda på vad som kan motivera barnet, vad tycker hen om att leka med/göra på sin fritid? Förutsättningar i omgivningen, intressen och önskemål är också viktigt delar att kartlägga. Dessutom behöver ni fundera över förutsättningar och funktioner i de olika ögonstyrningssystemen.

En personbaserad/centrerad utgångspunkt

En person- eller familjecentrerad utgångspunkt är grundläggande för självbestämmande och delaktighet för barnet och dess omgivning. Det är viktigt att veta vad barnet vill kunna göra med en ögonstyrd dator, vad som kan vara motiverande. Att arbeta efter en modell för kartläggning är ett effektivt sätt att försäkra sig om att teamet/nätverket når konsensus och en hög kvalitet på insatsen. Och därmed ökad möjlighet att nå de uppsatta målen. Ett arbetssätt är att utgå ifrån en bedömningsmodell baserad på en kanadensisk modell inom arbetsterapi, CMOP - Canadian Model of Occupational Performance (Townsend, 2002) och Problemlösningsmodellen/Collaborative Problem Solving in Communication intervention (Björck-Åkesson, Granlund, Olsson, 1996). Processen är lätt att följa och användbar i de flesta fall. 
Stegen i processen kan sammanfattas så här:

  • Identifiera resurser hos barnet och hos omgivningen
  • Identifiera, beskriva och prioritera problem
  • Beskriv förutsättningar för aktiviteter
  • Sätt mål och gör en plan för genomförande
  • Genomförande
  • Utvärdera

1. Identifiera, beskriv och prioritera

Att identifiera, beskriva och prioritera aktiviteter som ska utföras är i första hand en uppgift för barnet själv, alternativt för personer i den nära omgivningen som känner barnet väl (t ex familj, skolpersonal m fl.). De aktiviteter som prioriteras ligger sedan till grund för fortsatt insats. För att kunna identifiera, beskriva och prioritera behöver man som professionell lyssna till personen/familjen och ställa relevanta frågor.

Det är viktigt att identifiera de resurser som finns, och bygga vidare på dessa. De aktiviteter som prioriteras behöver vara motiverande och locka barnet, samt också vara relevanta i det dagliga livet. Syftet är att etablera ett samförstånd mellan barnet, nätverket och det professionella teamet och att arbeta mot ett gemensamt mål. Barnet/familjen i samarbete med t ex habiliteringsteam och nätverk (t ex personliga assistenter, skolpersonal etc.) bestämmer vilka områden och aktiviteter som är viktigast. Vid behov ska samtalet anpassas till barnets kognitiva förmågor. Olika förhållningssätt kan användas beroende på om personen är vuxen eller barn och om det finns kognitiva och/eller kommunikativa svårigheter. För många barn och ungdomar med kognitiva och kommunikativa svårigheter är Samtalsmatta en användbar metod för att ta reda på barnets åsikter.

2. Beskriv förutsättningar för aktivitet

I det här skedet behöver ni ta hänsyn till barnets förmågor såväl som förutsättningar i omgivningen i relation till de aktiviteter som prioriterats. Rådet är att kartlägga styrkor och resurser hos barnet, i miljön, hos teknologin och aktiviteten i sig.

Barnets motivation är central för genomförandet. Det finns också flera andra faktorer att tänka på: motorisk förmåga, kommunikationsförmåga, social förmåga, syn och hörsel. Det är viktigt att fundera över den kognitiv förmåga som t ex förmåga till abstrakt tänkande, minne, uppmärksamhet och koncentration, såväl som språkliga förmågor. Hjärnsynskada (CVI) och crowding (oförmåga att känna igen föremål, svårighet med figur/bakgrunds-uppfattning) är vanliga perceptuella problem hos barn med Cerebral Pares samt andra medfödda eller förvärvade hjärnskador.

Resurser och begränsningar behöver listas och baserat på denna kan resurser och styrkor bli användbara för att överbrygga svårigheterna.

Motorisk förmåga

Kartlägg barnets möjlighet att viljemässigt röra sina ögon. Barnet behöver ha förmåga att kontrollera sina ögon, åtminstone i viss grad. Du behöver också kartlägga om det finns andra svårigheter som kan påverka möjligheterna att styra en dator med ögonen, såsom problem med att öppna ögonen, darrningar, skelningar eller andra ofrivilliga ögonrörelser. Starka glasögon och kraftiga glasögonbågar kan också störa.

Motorisk kartläggning görs bäst av sjukgymnast eller arbetsterapeut och med en intervju med barnet tillsammans med familjen eller andra i nätverket som bedöms vara lämpliga. Det kan vara viktigt att identifiera om barnet har någon motorisk förmåga som kan användas som alternativ till musklick. Det kan vara att använda handen, foten, huvudet för att trycka på en manöverkontakt. Om det är möjligt att använda ett sätt som ersätter musklick istället för automatisk musklick (dwell-funktion) kan detta ge användaren bättre kontroll. Att kunna titta på skärmen utan automatisk klickfunktion kan ibland upplevas mindre stressande och mindre ansträngande.

Det är också viktigt att veta barnets förmåga till koordination, såväl som den bästa arbetsställningen. Kan barnet hålla sitt huvud eller behövs ett särskilt nackstöd etc.? Fungerar det kanske bättre om stolen är mer bakåttippad, eller vill barnet hellre sitta mer upprätt. Kan det vara så att den bästa funktionen är när barnet ligger ner. I så fall måste ett bra stativ användas, där det är möjligt att tilta bildskärmen/datorn alternativt vända den i sidled.

Tekniska förutsättningar

När ett ögonstyrt system ska provas är det nödvändigt att analysera egenskaperna i de tillgängliga system som finns och hur väl dessa svarar mot barnets motoriska funktioner, kognitiva nivå och de aktiviteter som datorn ska användas i. Exempelvis om barnet inte har förmåga att titta på hela skärmen, kan vissa system anpassas efter det. För att en ögonstyrd dator ska fungera så bra som möjligt behöver man göra en kalibrering. Det görs genom att barnet tittar på bestämda punkter på bildskärmen. Ibland är det kanske svårt att genomföra en fullvärdig kalibrering och då kan ett system väljas som ger möjlighet till individualiserad kalibrering. Det finns ofta olika inställningar för att anpassa en kalibrering (läs mer under avsnittet om kalibrering).

Förutsättningar i miljön

Barnets omgivning är avgörande för vilka val som görs, och har också en stor inverkan på hur det kommer att fungera. Man måste vara beredd på att en ögonstyrd dator, speciellt om den ska användas som ett kommunikationshjälpmedel – likväl som andra datorbaserade kommunikationshjälpmedel - är tidskrävande för nätverket runt barnet. Tillgänglig support och hjälp i användarens omgivning är en kritisk faktor. En stödjande omgivning är nyckeln till framgång. Det är viktigt att personerna i barnets nära nätverk får stöd och support från någon som kan det här med ögonstyrning och vad som krävs, speciellt när datorn är ny. Omgivningen behöver hjälp att lära sig hur det fungerar tekniskt, och också hur man ändrar innehållet i den programvara som finns i datorn. En fördel är att utse en eller två personer i det nära nätverket som har tid avsatt för att arbeta med att ändra innehållet i datorn, och också ser till att datorn verkligen används i vardagen (Holmqvist, Thunberg & Peny Dahlstrand, 2017).

Ergonomi

Det är alltid viktigt med en god sittställning och en bra arbetsposition vid datoranvändning. Ett nytt sätt att använda dator kräver översyn av sittande och arbetsställning. Jämfört med många andra sätt att styra en dator, kräver inte ögonstyrning nödvändigtvis så mycket kontrollerad rörelse och muskelfunktion (styrka, uthållighet och muskeltonus) men en god sitt- och arbetsställning är alltid viktigt, och kan i vissa fall vara avgörande för om det kommer att fungera. Erfarenheten är att en person som har mycket spänningar i kroppen, exempelvis mycket ofrivilliga rörelser och reflexer, ofta blir mer avslappnad när hen använder ögonstyrda system i jämförelse med andra datorstyrsätt, t ex joystick eller huvudmus.

För en god ergonomisk position är nyckelfaktorerna stabilitet, mobilitet och bekvämlighet. Sätet, ryggen och nacken behöver ett bekvämt stöd som medger variation. De flesta barn som behöver ha ögonstyrning som styrsätt till dator behöver också ett bra nackstöd. Skärmen bör placeras på ett lämpligt avstånd (cirka 75 cm mellan skärm och ögon – för att veta bästa avstånd kan man ta hjälp av eventuellt återkopplingssystem som finns i ögonstyrningssystemet) och övre delen av skärmen ska vara i nivå med, eller något lägre än, användarens ögon. Men… ibland kan det vara en fördel att datorskärmen är placerad något högre upp än vad som generellt rekommenderas. Det beror på att man öppnar sina ögon mer när man tittar lite upp, vilket gör att ögonstyrningssystemet kan ha lättare att känna av och hitta var personen tittar. Om skärmen placeras högre än rekommenderat, är det viktigt att vara uppmärksam på att barnet inte blir för trött i sin nacke och ögon. Använd ett bra nackstöd för att undvika smärta och trötthet.

För att det ska vara bekvämt att använda datorn längre stunder krävs ett flexibelt sittande. Det ska vara möjligt att byta läge. Datorskärmen måste då vara justerbar för att datorn ska kunna användas i olika ställningar, som till exempel när personen sitter mer bakåtlutad i rullstolen eller ligger i sängen. Detta kan vara särskilt viktigt när man använder ett ögonstyrt system eftersom det ofta medger arbetsställningar som kanske inte andra datorstyrsätt gör.

Belysningen är också viktigt att ta hänsyn till. Ögonstyrda system som använder infrarött ljus kan påverkas av omgivande ljus som innehåller infrarött (IR). Exempelvis innehåller solljus och direkt ljus från vissa lampor infrarött ljus. Detta kan ställa till problem särskilt om ljuset är riktat rakt mot användarens ögon eller in i systemets kamera. Ljuset ska vara indirekt och/eller komma från sidan. Att använda ett ögonstyrt system utomhus kan vara problematiskt om solen lyser direkt på skärmen eller i användarens ögon.

Planera aktiviteter

Första gången barnet provar ett ögonstyrt system ska ni börja med lätta uppgifter och aktiviteter. I början är det viktigt att få uppgifter där barnet har möjlighet att öva upp sin förmåga utan att misslyckas. För att få möjlighet att lyckas måste val av aktiviteter och programvara anpassas till barnets intressen och förmågor. Om kraven är för höga eller för låga kanske hen tappar intresset och motivationen för uppgiften. Framgång är viktigt! Använd enkla aktiviteter i början. Ändra gradvis till svårare aktiviteter och ha ett antal övningar och aktiviteter förberedda så att det lätt går att ändra ifall det går bättre eller sämre än väntat.

3. Sätt mål och gör en plan för genomförande

 Det är viktigt att nätverket, om möjligt också tillsammans med barnet, är överens om målen och om vilka aktiviteter barnet vill kunna utföra. Målen ska vara realistiska, förståeliga och mätbara. Ett mål:

  • Hjälper till med att klargöra nödvändiga steg och aktiviteter. De problem som definierades tidigare i processen ska påverka vilka mål som sätts.
  • Ska sättas utifrån meningsfulla aktiviteter och skrivas ner.
  • Ska vara möjligt att uppnå. Långsiktiga mål bryts ner i mindre delmål.
  • Ska vara möjligt att utvärdera.
  • Påverkar fortsatta aktiviteter och är grunden för utvärdering.

Teamet/nätverket gör sedan en plan för genomförande som klargör varje deltagares ansvarsområde och när aktiviteterna ska genomföras. Konsensus med användaren och dennes omgivning är nyckeln till ett gott resultat.

4. Genomförande

När mål och plan för genomförande är på plats är nästa steg att genomföra insatsen. Detta kommer kanske att leda fram till en rekommendation av en ögonstyrning som tekniskt hjälpmedel och en skiss över riktlinjer för träning/utbildning. Vanligtvis finns ett behov av att utbilda barnet, familjen och personal.

För att utprovningssituationen ska bli så bekväm som möjligt är det viktigt att allt är väl förberett. Gör, i förväg, en analys av de aktiviteter som ska genomföras. Beskriv aktiviteterna och de steg som ingår, vad är svårt och vad är lätt? Vilken utrustning, material och andra saker behövs? Ha allt framme och riggat innan användaren kommer in i rummet: dator ska vara påsatt, högtalarna på lagom volym och kalibreringen redo för start. Barnet ska inte behöva sitta och vänta när alla komplicerade inställningar görs. Detta är särskilt viktigt att tänka på om barnet har kort koncentrationsspann eller blir fort trött. Och handlar det om ett barn som kan ha svårt att förstå en muntlig beskrivning av vad som ska hända, är detta än viktigare.

Det är bra att några personer i barnets nätverk är delaktiga i utprovningsprocessen. Men det är inte att rekommendera att rummet är fullt av folk när insatsen genomförs. Barnet måste kunna koncentrera sig och får inte känna sig pressad.
Tänk också på att inte bara prova vid ett enstaka tillfälle, utan planera in åtminstone 2 eller 3 gånger när ni träffas för att prova. Dagsformen kan vara avgörande, och det kan också gå bättre vid andra tillfället när barnet har mer insikt i vad som kommer att hända. Hen är ju då mer förberedd.

Håll inte heller på för länge. Ta en paus! Var uppmärksam på tecken på att barnet tröttnar eller blir irriterad i sina ögon. Det kan vara viktigt att tänka på att man blir trött i sina ögon, speciellt i början. Ofta försöker personen anstränga sig för att ”titta” och stirrar kanske på skärmen längre stunder utan att blinka. Det brukar bli mindre ansträngande med tiden.

Viktigast av allt – ha roligt! Att ha roligt snabbar på inlärningsprocessen och gör barnet mer motiverad.

5. Utvärdera resultatet

En tid efter att barnet fått sin ögonstyrda dator utvärderas den funktionella användningen i de utvalda aktiviteterna. Om möjligt är det att föredra att använda utvärderingsmetoder där barnet tar aktiv del. Har den funktionella användningen förändrats? Fungerar systemet tillfredsställande? Dök några nya problem upp? Planera för stöd, eventuellt utbildning och nya uppföljningstillfällen.

Det finns flera utvärderingsverktyg som kan användas för detta. Om en metod som Samtalsmatta användes före utprovningen, rekommenderas att använda den metoden igen för att kunna göra en jämförelse. Det finns få specifika instrument som behandlar användarens tillfredsställelse/nöjdhet med tekniska hjälpmedel. Ibland dyker nya frågor och problem upp efter att de initiala målen har uppnåtts. Eftersom den ögonstyrda datorn ger barnet möjlighet till kontinuerlig utveckling i sin användning måste nya mål sättas kontinuerligt utifrån att barnet utvecklas. Man ska vara medveten om att det ofta tar lång tid för ett barn att bli en kompetent och duktig ”ögonstyrare”. Det finns forskning som visar att det kan ta så lång tid som 19 månader innan barnet till fullo behärskar tekniken. Men det är också viktigt att tänka på att barnet utvecklas och har nytta av sin ögonstyrda dator även under inträningsperioden (Borgestig, Falkmer & Hemmingsson, 2013).

När det gäller hjälpmedel som datorbaserade kommunikationshjälpmedel, är det viktigt med kontinuerlig uppföljning även fortsättningsvis. En uppföljning kan göra att omgivningen skärper till sig. Gemensamt målsättningsarbete och regelbunden uppföljning tillsammans med ”expertis” och barnets nära omgivning borgar för att insatsen lyckas och den ögonstyrda datorn används funktionellt i vardagen (Holmqvist et al, 2017).

Slutsats

Det finns inget sådant som ”det bästa ögonstyrningssystemet för alla”. System bör väljas på grundval av hur effektivt det möter användarens fysiska, visuella och kognitiva behov. Exempelvis så behövs för en del personer ett system som kan kompensera för ofrivilliga huvudrörelser. För andra är denna funktion onödig.

Rätt montering och positionering av systemet i relation till persons behov är nödvändigt. Systemet måste positioneras så att det ger optimal komfort, funktion och ”synlighet” för den specifika användaren. Säkerhet är också en faktor och storlek och vikt behöver tas i beaktande, särskilt om systemet ska fästas på en rullstol.

Lämplig representation på bildskärmen är nädvändig (bilder, symboler, text, förgrundsfärg, bakgrundsfärg osv.). Visuella bilder ska presenteras på ett sätt så att de framträder mest klart och förståeligt för personen.

Ljudåterkopplingen måste vara lämplig för personen. Hänsyn måste tas i relation till annat stöd som kan ge värdefull feedback/återkoppling till individen (exempelvis, ska talsyntes tala symboler, bokstäver, ord eller bilder?)

Referenser

Björck-Åkesson, E., Granlund, M. & Olsson, C. (1996). Collaborative problem solving in communication intervention. In S. von Tetzchner and M. Hygum Jensen (Eds.). Augmentative and alternative communication: European Perspectives. London: Colin Whurr.

Borgestig, M., Falkmer, T., & Hemmingsson, H. (2013). Change in Eye Controlled Perfor¬mance over Time with an Eye Tracker Controlled System, Used by Children with Severe Physical Disabilities. Assistive Technology: From Research to Practice, 33, 473–477.

Holmqvist, E., Thunberg, G., & Peny Dahlstrand, M. (2017). Gaze-controlled communication technology for children with severe multiple disabilities: Parents and professionals’ perception of gains, obstacles, and prerequisites. Assistive Technology: From Research to Practice. Published online. doi.org/10.1080/10400435.2017.1307882

Townsend, E. (red) (2002). Enabling Occupation. An Occupational Therapy Perspective. Ottawa: CAOT Publications ACE.

Senast uppdaterad: 2019-07-09 10:46