Kungälvskirurgen Eva Philipson disputerar på avhandling om hur cancer utvecklas

Publicerad:
Ett porträtt av Eva Philipson bredvid en figur från hennes avhandling.
Figur från Eva Philipsons avhandling. Modell som visar hur pankreascancer av typen PDAC, den vanligaste formen av pankreascancer, utvecklas genom olika stadier och genetiska mutationer. Anpassad från Biorender.com.
Fotograf: Privat

Eva Philipson är överläkare inom kirurgi på Kungälvs sjukhus. Torsdagen den 11 juni disputerar hon på sin forskning om cancer i bukspottskörteln och resistens mot cellgifter, ett arbete som bedrivits parallellt med en klinisk vardag.

Pankreascancer (cancer i bukspottskörteln) är en av de cancerformer med sämst prognos. Sjukdomen utvecklas under många år i olika stadier. Det saknas effektiv behandling och många patienter blir resistenta mot cellgifter. 

I Eva Philipsons avhandling undersöker hon hur cancern utvecklas och hur den påverkas av behandling. 

En del av avhandlingen handlar om proteinet p62 som ansamlas i celler och tros spela en roll i cancerutvecklingen. Avhandlingens resultat stödjer att p62 skulle kunna användas som prognostisk markör, alltså att det kan ge ledtrådar om hur sjukdomen utvecklas.

– P62 verkar vara viktigt i sjukdomsprogressen. Ju mer vi lär oss om sjukdomsutveckling, desto större chans är det att vi kan göra något åt det. Den ökade kunskapen kan på sikt bidra till slutsatser om hur cancer i bukspottskörteln utvecklas. 

Parallellt med forskningen arbetar hon kliniskt. Eva Philipson har arbetat på Kungälvs sjukhus sedan 2008 och forskat sedan 2017.

– När jag är på plats i Kungälv är det fullt fokus på det kliniska arbetet. Jag tror att det är bra för Kungälvs sjukhus att vi har personer som forskar, säger hon.

I sitt arbete som kirurg träffar hon patienter varje vecka.

– Jag behöver ofta förmedla tråkiga budskap. För mig är forskningen ett sätt att förstå mer och utvecklas. Det ger en trygghet och en tyngd i mötet med patienterna, säger hon.

Vardagen som kirurg är långt ifrån analyser på cellnivå, proteiner och studier på möss. Hon beskriver det som att hon fått en inblick i en annan värld genom att forska.

– Jag ville få ökad kunskap och lära mig mer. Sedan har jag också en sida som tycker att det är spännande med mer vetenskapsnära, pre-kliniskt arbete. Det kan vara utmanande att ta till sig, men jag tror att det är bra om det gapet är mindre.

Mer information