André Sadeghi – första audionom att bli professor i audiologi

Uppdaterad:
Publicerad:
Man i blå vårdklädsel med teknisk utrustning i handen

Grattis André Sadeghi, audionom på Audionommottagning Göteborg och nybliven professor i audiologi. Du är den första audionomen i Sverige som blivit professor i audiologi – vad betyder det?

- Det är stort – både personligt och yrkesmässigt. För professionen innebär det att vägen till forskning, undervisning och akademisk karriär nu är mer öppen. Det stärker audiologins status som akademiskt ämne och visar att audionomer inte bara tillämpar kunskap – vi kan också skapa den. 

- Jag hoppas att detta inspirerar fler att se akademin som en möjlig och meningsfull del av sin yrkesbana. Vi behöver fler kollegor som vill kombinera klinik och forskning – för våra patienter, för våra studenter, och för att hörselvården ska fortsätta utvecklas. 

Du fortsätter också att jobba kliniskt – hur tror du att dina olika roller kan påverka varandra? 

- Jag trivs bäst i gränslandet mellan klinik och akademi – med forskning, undervisning både på grund- och avancerad nivå. Den kliniska vardagen håller mig förankrad i verkligheten och påminner mig ständigt om varför vi forskar och undervisar: för att göra konkret skillnad för patienterna. Det gör också forskningen mer relevant och praktiskt användbar. 

- Samtidigt ger den akademiska rollen mig möjlighet att bidra till hörselvårdens utveckling bland annat genom att  omsätta forskningsresultat i praktiken. I undervisningen stärker kombinationen av roller min möjlighet att ge studenterna både vetenskaplig fördjupning och levande exempel från kliniken, vilket jag tror gör lärandet mer meningsfullt och inspirerande. 

- Utan den kliniska förankringen riskerar man lätt att hamna i en teoretisk bubbla. Det är i mötet mellan teori och praktik som nya idéer föds – och det är där jag trivs allra bäst. 

Vad innebär det att bli utnämnd till professor? 

- Att bli professor i Sverige är att nå den högsta akademiska nivån inom sitt ämne – ett erkännande av vetenskaplig och pedagogisk skicklighet, ledarskap och samverkan. Det är ett resultat av decennier  av arbete med forskning, undervisning och utveckling. Vägen till att bli professor innebär en grundlig prövning av meriter, vanligtvis med granskning av både svenska och utländska experter  

- För mig själv tog det som sagt några minuter att förstå vad som hänt – jag var tvungen att läsa beslutet flera gånger. Det är en bekräftelse på en lång resa, men också ett startskott för något nytt. Det är ett erkännande, men också en skyldighet att fortsätta driva utvecklingen framåt. 

Hur ser processen ut? Har den förändrats över tid? 

- Att bli professor är en omfattande och krävande process som bygger på en helhetsbedömning av meriter inom fyra områden: forskning, undervisning, ledarskap och samverkan med samhället. I mitt fall skedde utnämningen genom befordran, vilket innebär att mina samlade meriter granskades av två externa sakkunniga – en från Sverige och en internationell expert. De bedömde min vetenskapliga och pedagogiska kompetens samt mitt bidrag till att etablera audiologi som ett akademiskt ämne. Därefter utvärderades ansökan av Lärarförslagsnämnden vid Göteborgs universitet – en tvärvetenskaplig grupp professorer som gör en samlad bedömning av den sökandes  akademiska profil. 

- När jag påbörjade min akademiska bana 1998 fanns det bara en audionom i Sverige som hade disputerat – inom pedagogik – men ingen inom ämnet audiologi. De få som hade hunnit disputera före mig gjorde det inom otorhinolaryngologi eller andra närliggande ämnen. Jag blev den första audionomen i landet att doktorera med audiologi som huvudämne. 

- Det innebar att det inte fanns någon färdig väg att följa, så jag fick skapa min egen: läsa fristående kurser, skriva magisteruppsats, doktorera och samtidigt vidareutbilda mig inom klinisk genetik, eftersom min avhandling handlade om genetiska sjukdomar som bland annat påverkar hörseln. Det var en utmanande resa – ofta ensam – men den gav mig friheten att tänka nytt och bygga något från grunden. Och precis som i många andra yrkesfält krävs det ibland att någon tar första steget och visar att det faktiskt är möjligt. Att vara först är inte alltid enkelt – men det är ofta nödvändigt om man vill förändra strukturer och bana väg för andra. 

- Sedan dess har mycket förändrats. Idag finns fler disputerade audionomer, ett växande forskningsfält och bättre förutsättningar för akademisk vidareutveckling inom audiologi. Men vägen är fortfarande inte självklar. Det krävs fortsatt stöd, långsiktighet och synlighet för att fler ska våga ta steget. 

- Min professorsutnämning är därför mer än ett personligt erkännande. Den är ett kvitto på hur långt audiologi har kommit som akademiskt ämne i Sverige – och en tydlig signal om att framtiden nu är öppen för fler att följa efter. 

Vilka reaktioner har du fått? 

- Överväldigande positiva. Kollegor, studenter och samarbetspartners – både i Sverige och internationellt – har hört av sig med gratulationer. Många har sagt att det var "på tiden", och att det här är viktigt inte bara för mig utan för hela ämnet audiologi. 

e leende personer och en stor blombukett.

André uppmärksammades bland annat av enhetscheferna Malin André och Johanna Skans. 

Vad finns i din framtid nu? 

- Tja… akademiskt finns det ju inte så mycket över professorstiteln – kanske dags att skaffa en kaffemugg där det står "Done it all"?  :) 

- Men skämt åsido – mitt fokus ligger nu på att inte bli ensam här uppe. Jag vill hjälpa fler audionomer att ta steget mot magisterutbildning, forskarutbildning och vidare mot docentur och professur. Det här ska inte vara slutpunkten – det är början på nästa fas. 

- Yrket har enorm potential. Jag vill fortsätta bygga strukturer, skapa möjligheter och vara ett stöd för nästa generation – så att fler får chansen att kombinera klinik, forskning och utbildning på högsta nivå.

Två leende personer, den ena har blå vårdkläder och håller en stor blombukett.

Även verksamhetschef Mattias Johansson ville gratulera André.