Lyssna, trösta och spegla - möt Magdalena Flygare, kurator

Stöd i föräldrarollen
 

”Jag och mitt föräldraskap” är titeln på en pärm med färgglada bilder som hon lagt fram på bordet i ett samtalsrum. Ett centralt tema i rollen som kurator på habiliteringen, berättar Magdalena Flygare. 
 
– Vi kuratorer stöttar utifrån den särskilda föräldrarollen, och det blir många samtal om allt från omsorg till acceptans. I krisprocesser handlar det om omorientering och att hitta hållbarhet. Närstående behöver också lyssna på egna behov, för att orka, säger Magdalena Flygare. 

Barn och unga som är inskrivna här kan få vård och stöd vid autism, intellektuell funktionsnedsättning, förvärvad hjärnskada eller rörelsenedsättning. Magdalena Flygare arbetar inriktat mot det sistnämnda, och träffar barn som kan ha svårt att röra sig på grund av till exempel muskelsjukdomar.  

En funktionsnedsättning hos barnet kan påverka allt från skola till kompisar, syskon och aktiviteter. Medan vissa familjer kan behöva samtalsstöd eller behandling i grupp, kan andra komma för mer konkret vägledning och information om bidrag eller stödinsatser som finns att söka i samhället. 

Behovet av stöd varierar stort. 
 
– Det kan vara så olika hur föräldrar upplever barnets funktionsnedsättning. Vissa kan uppleva en jättekris trots att de har ett barn som är ganska välfungerande, medan en förälder till ett barn med flerfunktionsnedsättning kan ha accepterat det ganska tidigt. Familjens uppbackning, nätverk och stöd spelar en jättestor roll, säger Magdalena Flygare.  

Kurator ett självklart yrkesval

Det är hennes femte år som kurator inom barn- och ungdomshabiliteringen, men snart arton år sen hon avslutade socionomutbildningen. Yrket var ett självklart val efter flera års volontärarbete med ekonomiskt utsatta familjer i Indien och många år som föreståndare på LSS-boenden för barn. Det blev ett verktyg för att kunna hjälpa människor till en fördjupad förändring på flera, inte bara ekonomiskt. 

Barn med särskilda behov har varit ett återkommande tema genom yrkeslivet, berättar hon. 
 
– Jag har jobbat med det på flera sätt, bland annat som föreståndare inom Bräcke diakoni där jag träffade många barn med komplexa funktionsnedsättningar. När jag sökte mig hit till barn- och ungdomshabiliteringen fanns en vilja att få jobba närmare familjerna och fördjupa mig i det psykosociala arbetet, berättar hon. 
 
Arbetsdagarna har en tydlig struktur, samtidigt som hon själv kan påverka mycket och lägga sitt eget schema. Trettio procent av tiden går till möten med patienter och anhöriga, och resterande sjuttio till bland annat planering, uppföljning och samordning med andra aktörer som kan behöva ingå i nätverket runt barnet, så som socialtjänst, skola eller andra vårdgivare.
 
– Jag tycker man kan dela in jobbet i tre bitar som är de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Närståendestöd för föräldrarna utifrån det särskilda föräldraskapet, information om samhällets stöd och nätverksarbete med andra viktiga aktörer kring barnet.
 
På barn- och ungdomshabiliteringen sker arbetet i team. Kuratorn jobbar sida vid sida med psykolog, arbetsterapeut, fysioterapeut, logoped, specialpedagog, läkare, dietist och sjuksköterska. Teamet jobbar tillsammans runt barnen och deras familjer, med regelbundna avstämningar för att reda ut vem som gör vad och om man landat rätt i behandlingen, eller om det finns något som kan justeras för att patientens behov ska kunna tillgodoses. 

Acceptans – en central del

– Ofta handlar kuratorns arbete om att spegla och lyssna på föräldrar som drar ett tungt lass, säger Magdalena Flygare. 

Mycket handlar om att hjälpa till acceptans, vilket är en central del i en gruppbehandling som hon håller i sen en tid tillbaka: Navigator Act. ACT står för Acceptance and Commitment Therapy, och riktas i detta fall specifikt till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning.
 
– Den är till för den som upplever stress, oro och nedstämdhet i föräldraskapet, kopplat till funktionsnedsättning. Där jobbar vi med strategier och acceptans, att föräldrar kan få släppa regler som de känt sig styrda av. Det är fantastiskt att se när en familj hittar sin riktning, trots funktionsnedsättning, och veta att jag fått vara en del i att lotsa dem framåt, säger hon.