Sjuksköterskan Mia gör plats för barnens röst

– På neo följer du nyfödda barns varenda skiftning, och det kan gå snabbt. På habiliteringen är arbetet långsiktigt och det var en stor omställning. Men nu tycker jag verkligen att det här är världens bästa jobb, säger hon. 

Mia Corneliusson sitter i ett av mottagningsrummen på barn- och ungdomshabiliteringen i Uddevalla. Här tar hon och sjuksköterskekollegorna emot patienterna och deras föräldrar. Vissa dagar i veckan finns även läkare på plats. 

I ett hörn står en röd korg med bollar och leksaker, och en låda med fidget toys – stressleksaker som barnen kan få låna under besöket. 

– Ibland kan även föräldrarna fråga efter de här, säger hon och skrattar. 

Hit kommer barn som har intellektuell funktionsnedsättning, rörelsenedsättning, autism eller förvärvad hjärnskada. Som sjuksköterska arbetar Mia Corneliusson med de medicinska behoven, bland annat genom fysiska besök, rådgivning digitalt eller via telefon och hembesök.

Tidigare under dagen har hon hållit i en digital utbildning för ett boende som ska ta emot ett barn med gastrostomiknapp, en liten port på magen som kan ge näring till barn som har svårt att tugga, svälja eller av annan anledning inte kan äta. 

– Vi förskriver dem här och det kan ingå i mitt jobb att utbilda enheter eller skolor där det finns barn med en knapp, säger hon och visar på en bebisdocka på bordet hur den diskreta öppningen på magen kan kopplas till en matslang med spruta.  

En grupp som Mia Corneliusson följer och utvärderar kontinuerligt är inskrivna barn som medicinerar för adhd. Hennes roll är både medicinsk, konsultativ och pedagogisk. För att kunna förstå barnens behov, är det viktigt att kommunikationen fungerar vid besöket. 

Hon tar fram en pärm med bildstöd hon utvecklat som grund för medicinuppföljning. Med hjälp av enkla, tecknade bilder kan barnet bland annat peka, eller flytta bilder, och på sätt berätta om hur hens familj ser ut, hur situationen i hemmet känns och hur skolarbetet går. 

Att identifiera barnets upplevelse och effekt av medicineringen är viktigt.

– På det här viset kommer även barnens röst fram. Jag kan peka på en bild för rast till exempel och så får barnet en chans att berätta om den. Då kan det komma fram att rasten inte känns bra, vilket ger viktig information om stöd som kan behövas. Barn med diagnoser har inte alltid tillgång till ett verbalt språk utan kan behöva stöd med bilder.

"Vi kan få höra mycket"

På samma vis kan Mia Corneliusson upptäcka mönster kring rutiner, mat eller sömn där familjerna också kan behöva stöttning och medicinska insatser. En del barn har också smärtproblematik. 

Vissa saker kan vara svårare att prata om än andra. I pärmen finns bilder som stöd för samtal om alkohol, droger, snus eller energidryck och hon ställer enligt rutin även frågor om våld. 

– Vi kan få höra mycket och då får man fråga vidare och nysta i det barnet berättar, det kan absolut leda till att vi upptäcker barn som far illa, säger hon. 

Sjuksköterskorna på barn- och ungdomshabiliteringen arbetar i team, och ibland kan en patient behöva insatser av flera professioner. Barnen kan vara inskrivna under många år, ända till övergången till vuxensjukvård vid 18 års ålder.

– Att vi jobbar tvärprofessionellt gör att man lär sig väldigt mycket. Jag kan ha ett möte med arbetsterapeut om en patient och prata om till exempel sömn eller ett möte med en fysioterapeut gällande träningsupplägg. Då lär jag mig väldigt mycket av deras ingångssätt, säger Mia Corneliusson. 

Att små saker kan göra stor skillnad är en del hon uppskattar i jobbet. Föräldrar som får tips och tricks om något som toaträning kan vara väldigt tacksamma när de plötsligt får positiva effekter hemma, berättar hon. 

– Det finns många situationer där vi kan lyfta berg från familjernas axlar. Om något vi gör kan få barnet att sova bättre till exempel, kanske utbrotten försvinner på dagarna och skolan fungerar bättre. Jag brukar kalla barnen för juveler, när man lyser på dem från rätt håll så gnistrar de, säger hon.