Tolken – en viktig länk till vardagslivet

Egentligen ville Paula Castell inte läsa något extra språk alls, men i gymnasiet behövde hon komplettera med en kurs. Av en slump blev det teckenspråk - som öppnade en ny värld. 

– Jag hade haft svårt för engelska, och tänkte att språk inte var något för mig. Men teckenspråk var ju motoriskt på ett helt annat sätt och jag hade lätt för att lära mig. När jag senare blev antagen till tolkutbildningen blev jag jätteglad, det var svårt att komma in på den tiden.
 
I dag har hon arbetat som teckenspråks- och dövblindtolk i 25 år. I vardagliga situationer som besök i vården, fritidsaktiviteter eller möten på skolan är Paula Castell tolkanvändarens länk till kommunikation med omvärlden.

– De flesta tolkanvändare jag träffar är det vi brukar kalla för barndomsdöva. De har teckenspråk som sitt förstaspråk. Många döva har aldrig hört talad svenska och känner sig otrygga med att kommunicera i skrift, därför är tolk avgörande för patientsäkerheten när det gäller vårdbesök till exempel.

"Tolkar behöver vara flexibla"

Hon utför både teckenspråkstolkning och dövblindtolkning. Vid dövblindhet finns en kombination av syn- och hörselnedsättning som är så allvarlig att syn och hörsel har svårt att kompensera för varandra. Där kommer tolken in i bilden.
 
Paula Castell använder metoder som till exempel taktilt teckenspråk, där teckenspråket avläses genom känseln, teckenspråk anpassat utifrån synnedsättningen eller det som kallas socialhaptiska signaler och kommuniceras via kroppskontakt på neutrala zoner på kroppen, till exempel händer eller rygg.
 
– Många i den här gruppen har syn-och hörselskador som förändras över tid och därför behöver vi tolkar vara flexibla. En del kommunicerar via tal och andra via teckenspråk, men alla har olika förutsättningar. Det viktigaste är ett samarbete, där den dövblinda kan berätta på vilket sätt personen behöver använda tolken. Tolken är med sin erfarenhet med och utvecklar kommunikationen.

 
Tolkarnas schema och vardag kan skifta från dag till dag. Kollegorna på tolksamordningen administrerar och bokar alla jobb. Vissa uppdrag utför Paula Castell digitalt på distans från en studio på kontoret i Vänersborg. Här har hon tillbringat morgonen. Senare under dagen ska hon åka på ett uppdrag där hon möter tolkanvändaren fysiskt, på plats i vardagen. Precis som i många andra delar av samhället blev pandemin starten för fler digitala insatser och möten, men fortfarande sker åtta av tio tolkuppdrag på plats. 
 
Omväxlingen och ovissheten i hur dagen ska se ut kan stundtals vara jobbig, säger Paula Castell, men är å andra sidan också en stor fördel med jobbet. Hon konstaterar att hon får uppleva situationer hon aldrig hade varit med om annars.   
– En sak jag gillar är att få träffa äldre döva och ta del av deras berättelser om hur det var förr. Många av dem hade inget språk förrän de fick börja i dövskola när de var sju och deras historia gör en så ödmjuk. De har lagt grunden för en enorm förändring och en stark dövrörelse i Sverige, säger hon.

För Paula Castell finns ett stort värde i att se och förstå hur hennes arbetsredskap, språket, utvecklas över tid. Precis som i andra språk är många ord som förr var vanliga, idag okända för yngre teckenspråkiga. Idag sorteras till exempel det mesta som hör till telefoner under tecknet för mobil. 
 
Nya ord tillkommer, gamla försvinner och regionala varianter kan uppstå. 
 
– En väldigt vanlig fråga vi får är om teckenspråk är internationellt, men det är det inte. För att betona det benämner man det svenskt teckenspråk inom forskning. Bara i Sverige finns dessutom flera olika regionala skillnader inom teckenspråket.  
Medan man längre norrut har tecken som skiljer på älg och ren, finns bara ett samlande tecken på sydligare breddgrader. Språket utvecklas utifrån det man har behov av att kommunicera kring.
 
– Sånt här tycker jag är jätteroligt och som tolk tycker jag det hör till att man funderar över sitt eget språkliga register och vad kommunikation är. Genom att fundera kring olika tolksituationer kan jag få egna insikter, utveckla förmågor och förstå mina begränsningar.
 
Intresset har också lett till att hon håller i en fast punkt på APT-möten om språk, med infallsvinklar som kollegorna tillsammans funderar kring. Något som också gör det enklare att förstå tolkanvändarna, säger Paula Castell. För henne handlar tolkyrket om kommunikation i vardagen. 

– Jag är glad om jag kan få andra att tycka språk är kul och spännande men det är ju samtidigt ingen skrivbordsprodukt, utan något som utvecklas och hålls levande i vardagen. Om man vill förstå hur det är att arbeta som tolk så handlar det mycket om att följa den utvecklingen, säger hon.