Elin Fornander på Statens Historiska Museer om metodstödet MEDIUM

MEDIUM står för Metodstöd för Meningsfulla Digitala Museiupplevelser. Det är ett verktyg utvecklad för museisektorn och för de samtal som uppstår i verkliga produktionssammanhang. Den tar sin utgångspunkt i det digitala, inte för att isolera det, utan för att synliggöra hur det samspelar med hela den publika upplevelsen. 

När blir digitalt faktiskt bättre än analogt – och när är det bara digitalt för sakens skull? 

MEDIUM hjälper museer att ställa den kanske obekväma frågan: behöver vi verkligen en digital lösning. Vad är det i så fall en digital lösning kan tillföra som inte redan finns?

– Ja, det är en av de första frågor MEDIUM uppmuntrar: Varför just digitalt, och vad ska det tillföra i den här produktionen? Begreppet ”digitalt” markerar här en mångfald av möjliga uttryck och produktionssätt, snarare än en specifik teknik. Oavsett vad skapas mervärdet när det digitala tillför något pedagogiskt eller upplevelsemässigt som inte lika väl kan göras analogt. Det kan handla om att göra samlingar mer tillgängliga, visualisera komplexa processer, erbjuda interaktivt utforskande eller skapa en ljud‑ och ljusvärld som fördjupar förståelsen.
MEDIUM hjälper museer att formulera just detta: vad är syftet, vad är mervärdet, och hur möter besökaren den digitala upplevelsen i museikontexten? Eftersom det handlar om museer trycker vi extra på just det pedagogiska, hur upplevelsen förhåller sig till vårt kunskapsuppdrag.

Kan en museiupplevelse vara både berörande och källkritisk – eller måste man välja? 

MEDIUM erbjuder stöd för att navigera just den balansgången. Hur balanserar vi känsla, berättande och närvaro med transparens, evidens och trovärdighet?

– Ja, en museiupplevelse kan självklart både beröra och vara källkritisk, det är inget motsatsförhållande. Det handlar om att göra båda möjliga samtidigt: att låta känsla, berättande och närvaro skapa engagemang, och samtidigt vara tydlig med källor, urval och tolkningar så att besökaren kan skilja mellan fakta och rekonstruktioner eller gestaltningar.
MEDIUM ger stöd för den här avvägningen genom konkreta exempel på hur museer kan arbeta med källor och källkritik på sätt som inte stör själva upplevelsen. Betydelsen av sådana frågor varierar mellan produktioner, men det är alltid värdefullt att tidigt reflektera över vad som är viktigt i just det här fallet: vad vill vi att besökaren ska känna, och hur centralt är kunskapsinnehållet? Vill vi kanske skapa en stämningshöjande upplevelse som kompletterar en analog utställning? Fördjupa lärandet genom en rekonstruerad miljö? Innehåller produktionen fiktiva gestaltningar som kan upplevas som autentiska?

Vem är det egentligen som bestämmer vad en "digital museiupplevelse" betyder? 

MEDIUM kan användas för att tillsammans i projektgruppen undersöka vilka val som formar upplevelsen och varför. Men vem är det egentligen som bestämmer vad en "digital museiupplevelse" betyder? Museet? Besökaren? Algoritmen? Eller kanske något annat?

–  Betydelsen ligger ju alltid hos besökaren. Vi som museer kan inte styra mer än våra intentioner, vare sig upplevelsen är digital eller inte. I MEDIUM lyfter vi just besökarens resa som central – inte bara vad vi vill att hen ska få med sig, utan också vad hen tar med sig in i mötet. Är den digitala produktionen del av en större utställning eller kontext? Behöver den förklaras eller markeras på något vis? Vad betyder det att besökaren möter detta just på ett museum, där kunskap och trovärdighet är bärande?