Vivian Smits på VGR:s kulturförvaltning om beredskapsfrågor inom kulturarv
Vivian Smits är utvecklingsledare på kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
Kulturförvaltningen VGR är en del av projektet ARCHER - Assessing Risks for Cultural Heritage Resilience. Det är ett internationellt samarbetsprojekt i vilket man ska utveckla ett riskbedömningsverktyg för det byggda kulturarvet och kulturmiljöer.
Verktyget som projektet ARCHER tar fram kommer att göra beredskapsarbete mer konkret och möjligt att genomföra. Det ska hjälpa kulturarvsaktörer att enklare identifiera risker, prioritera åtgärder och stärka sin beredskap. Projektet pågår 2026–2028 och delfinansieras av Interreg Baltic Sea Region Programme.
Vivian Smits är utvecklingsledare på kulturförvaltningen och mitt uppe i arbetet med ARCHER. Vi ställde henne ett par frågor om beredskap i förhållande till kulturarv.
Vad menas med kris- och beredskapsfrågor när det gäller kulturarv?
– Det kan röra sig om allt från bränder och översvämningar till störningar i viktiga funktioner som verksamheten är beroende av. Är elledningarna i gott skick, eller finns det risk för brand? Finns det tät växtlighet intill hembygdsgården som binder fukt och kan bidra till rötskador? Vet du om den närliggande ån kan orsaka översvämning, och har du i så fall beredskap för att kunna skydda museet? Eller har du lagt en massa tid och resurser på en webbplats med berättelser, bilder och kunskap om verksamheten, men glömt att säkerhetskopiera innehållet?
Man behöver identifiera sårbarheter innan något händer, medan det fortfarande finns möjlighet att förebygga skador och göra genomtänkta prioriteringar. Det handlar inte bara om att skydda byggnader och föremål, utan också om att värna den kunskap, de berättelser och de gemensamma minnen som de bär. ARCHER kopplar därför samman riskbedömning med kulturarvets betydelse för lokal identitet och gemenskap.
Måste man vara expert på katastrofer för att rädda historien?
– Nej, du behöver inte vara expert. Att känna sin verksamhet och vara uppmärksam på vad som kan gå fel är en bra början. Det handlar inte om att kunna förutse allt, utan om att upptäcka eventuella sårbarheter i tid och förstå vad som behöver göras först. Den som driver verksamheten har redan mycket kunskap om platsen, byggnaden, samlingarna och den dagliga verksamheten. Den kunskapen är en viktig utgångspunkt för att se var riskerna finns och vad man behöver hjälp med.
ARCHER ska göra det arbetet enklare, med ett verktyg som hjälper att gå från frågor och funderingar till konkreta åtgärder. Vad kan man göra själva, när behöver man ta hjälp och vilka insatser är viktigast att börja med? Målet är att göra arbetet överblickbart och möjligt att genomföra - också när tiden och resurserna är begränsade.
Om allt inte kan räddas – hur vet vi vad vi ska rädda först?
– Det finns inget enkelt svar som passar alla. En bra start är att man börja prata om vad som gör varje plats, byggnad eller samling betydelsefull. Vilka föremål, byggnader och berättelser är särskilt viktiga för att förstå platsens historia? Vad skulle gå förlorat om det försvann?
Det som har störst betydelse behöver inte vara det äldsta eller mest värdefulla i pengar. Det kan lika gärna vara fotografier, nedskrivna minnen eller föremål som berättar om människors vardag och skapar en känsla av tillhörighet. Därför behöver vi prata om prioriteringar innan något händer, när det finns tid att tänka efter och lyssna på fler. Den som förvaltar platsen kan ha ett perspektiv, medan föreningsmedlemmar, besökare och människor i bygden kan bidra med andra.
Det handlar också om att väga värdet eller betydelsen mot riskerna och möjligheterna att skydda. Vad är mest utsatt? Vad kan vi förebygga redan nu, och vad behöver vi en plan för om något händer? Syftet är inte att välja bort delar av historien, utan att göra genomtänkta val som hjälper oss att skydda så mycket som möjligt av det som inte går att ersätta.