Om HDK Valands filmutbildningar
Högskolan för konst och design (HDK) är en del av Göteborgs universitet och erbjuder flertalet filmutbildningar. Välkommen att läsa mer om dem här.
Kulturförvaltningen samverkar med HDK Valands kandidatstudenter och skapar publika visningar. Filmstudenterna visar gärna sina filmer på bibliotek, kulturhus och konsthallar 17–28 februari 2026.
Vid de traditionsenliga premiärvisningarna på Göteborg Film Festival brukar biljetterna till examensfilmerna säljas slut i ett nafs, så publikintresset är stort. Missa inte möjligheten att boka egna publika visningar med dessa framtidens regissörer!
Hjärtligt välkommen att kontakta filmkonsulent Maja Kekonius senast 3 februari.
Thea är sexigast i universum när hon går till klubben. Men så fort hon kommer in på dansgolvet börjar en bitter kamp för att vinna männens bekräftelse. GIRLZILLA är en komedi om det absurda i att sukta efter objektifiering och om längtan efter närhet.
”Med Girlzilla vill jag gestalta hur jakten på manlig bekräftelse i utelivet kan vara lika delar euforisk och brutal - utan att uppfostra eller förhärliga. Min önskan är att ge tjejer en stund där de fritt kan känna, skratta och skrika av skam in i en kudde.”
Pia 11 år drømmer om en hest pappa ikke har råd til. Når hun lyver til nabobarna om at hun skal få en, viskes grensene gradvis ut mellom virkelighet og hennes egen drømmeverden. Horse Crazy er en hybridfortelling om hestens unike plass i jentekulturen og om å ønske seg noe veldig, veldig sterkt.
”I dette prosjektet har jeg ønsket å jobbe prosessuelt, med rom for improvisasjon og idéer som oppstår underveis. Filmen er spilt inn i etapper og kombinerer fiksjonsscener med observerende dokumentarsekvenser. Dokumentariske metoder tillater at man oppdager historien underveis, og det har jeg ønsket å ta med meg inn i fiksjonen.”
Ebba 25 år vaknar ur ett digitalt flöde när hon har ärvt sin fixarfarfars hemgjorda saker. Hon inser att ingen längre vet hur saker tillverkas. Insikten leder henne ner i ett desperat kaninhål av dansande bilar, utrotningshotade sälgpipor och fidgetspinnande barn som hungrar efter att få använda sina fingrar utan att kunna knyta sina egna skor.
”Filmen springer ur en barnslig fråga: Hur gör man egentligen saker? Att omforma naturen med händerna har alltid definierat människan. Jag gillar att frågan avslöjar en obehaglig sanning: En okunskap som ruckar på både vår nostalgi och vårt moderna, allvetande ego.”
Efter att Parisa och hennes syster Mina får veta att deras bror plötsligt har dött utomlands bestämmer Parisa att deras åldrande mamma aldrig får få reda på sanningen. Av rädsla för att sanningen skulle ta hennes liv övertalar Parisa sin tonårige son Armin att låtsas vara den döde morbrodern under ett telefonsamtal till sin mormor. Det som börjar som ett desperat försök att skydda deras mamma utvecklas till ett alltmer absurt familjedrama där kärlek, skuld och moraliska gränser smälter samman.
”Jag är intresserad av gråzoner. Av när något som börjar som omtanke, men över tid blir något helt annat. Den här berättelsen utgår från en lögn som ingen egentligen vill hålla vid liv, men ändå får fäste, eftersom alternativet känns svårare. Det är inte ett medvetet bedrägeri, utan ett sätt att hantera en situation som ingen vet hur man ska ta sig igenom. Precis som vi undviker att berätta den hårda sanningen för barn, gör vi det också med våra äldre. Frågan är hur långt man är villig att gå för att skydda någon man älskar.”
Fyra barn leker Land och Rike. En familj ökar sin hemberedskap. Skyddsrummet väntar. I riksdagens väldiga kammare ekar ljudet utav varje beslut. Genom fiktiva studioscener och dokumentära projektioner ställs olika föreställningar om säkerhet och försvar mot varandra. Alla vill ha världsfred. Men är det verkligen läge för pacifism?
”I det här projektet ville jag utforska hybridfilm där det fiktiva och dokumentära sker i samma rumslighet. Jag inspireras av scenkonstens sätt att gestalta igenkännbara miljöer med så få medel. Samt att jobba med ett fiktivt berättande genom fysiska rörelser.”
Patienttransportörerna Didde och Emmy är väldigt olika. Emmy extrajobbar sin sista vecka på sjukhuset innan hon ska vidare: ut och resa, plugga en master, göra karriär. Didde är fast anställd sedan tio år och har inga livsplaner utöver att långsamt punda ihjäl sig. Men det spelar ingen roll, de är ändå så fruktansvärt kära i varandra. Didde kommer aldrig träffa någon bättre, och Emmy kommer aldrig känna såhär igen. Så blir Emmy gravid.
”Just nu i filmskapande så är jag intresserad av olika arbetsplatser/yrken, att göra "små" berättelser stora och hur man får en film att kännas i magen!”