Ale kommun

Ale kan naturgeografiskt delas in i tre områden. I väster Göta älv med sin breda dalgång med ett pärlband av industriorter. Öster om älvdalen finns ett kuperat sprickdalslandskap med jordbruksmark. Utmed kommunens södra och östra gräns breder stora barrskogsområden ut sig; Vättlefjäll Alefjäll och Risveden.

Närheten till älven gör att det finns det gott om förhistoriska lämningar i kommunen. De äldsta kända gravarna är hällkistorna där en av de mest välbevarade hör hällkistan vid Livereds säteri i Hålanda. Gravfältet norr om Skepplanda kyrka är Göta älvdalens största med ett drygt 60-tal gravar.

Medeltida anor har både Kilanda och Livereds säteri. Runt Kilanda säteri finns en välbevarad miljö med skola, prästgård och kyrka. Livereds säteri med arrendegårdar är idag fideikommiss under Koberg. 

Den bebyggelsehistoriska bilden är dåligt undersökt i kommunen. Men husbyggnad och framförallt timring har en särskild plats i Ale. Det har att göra med Alesnickarna, Alebönder som kombinerade jordbruket med snickeri och som bland annat var med och byggde upp Landshövdingehusen i Göteborg.

Järnvägen framdragande i slutet av 1800-talet samt närheten till älven var viktiga för industrietableringarna i kommunen. Ahlafors spinneri och Surte glasbruk anlades redan i mitten på 1850-talet. Ett flertal stora industrier växte sedan fram under 1900-talets första decennier längs Göta Älvdalen. Carlmarks repslageri nu skyddat som byggnadsminne flyttade sin verksamhet från Åmål till Älvängen 1916.

Huvuddelen av befolkningen bor idag i de fem delvis sammanvuxna samhällena Surte, Bohus, Nödinge, Älvängen och Nol. I hela kommunen bor idag cirka 31 000 personer medan cirka 4000 bor i tätorten Nödinge som är kommunens befolkningsmässiga och kommersiella centrum.

Allmänt om byggnadsinventeringarna

Om äldre kulturmiljöunderlag

Synen på vilken typ av bebyggelse som anses vara kulturhistoriskt värdefull har breddats sedan 1970-talet. Det gör att kulturmiljöunderlag från 1970- och 80-talen generellt har ett mer begränsat urval än dagens. Till exempel finns den moderna bebyggelsen i allmänhet inte representerad i det äldre materialet.  

Utöver detta kan sådant som tillmättes kulturhistoriskt värde i en tidigare bedömning ha förvanskats idag, framförallt på grund av ovarsamma renoveringar. 

De äldre byggnadsinventeringarna har ändå ett fantastiskt dokumentationsvärde och ger en uppfattning om vilka slags kulturmiljöer och objekt som finns/funnits runtom i Västra Götaland. 

Vadå socknar? 

De flesta byggnadsinventeringar är uppdelade efter de gamla sockenindelningarna. En socken är en äldre benämning på en landsortsförsamling och består av flera intilliggande byar och tätorter kring en sockenkyrka. Inom kulturarvssektorn används sockenindelningarna flitigt och de historiska arkiven är ordnade på detta sätt. 

Från och med den 1 januari 2016 används distrikt som geografisk indelning av kommunerna i Sverige, främst i folkbokföringen och fastighetsregistret. Dessa distrikt motsvarar till stor del de gamla socknarna. 

Här kan du se en karta över Ales fem distrikt

Mitt hus består av fjorton pixlar!... 

Kontakta oss om du vill ha en högupplöst version av någon av rapporterna. De äldsta rapporterna saknar bilder på enskilda fastigheter, men originalfotografier från de äldre byggnadsinventeringarna finns i bildarkivet på Kulturlagret i Vänersborg.