Lesersørvis ger nya verktyg i litteraturförmedlandet

Lesersørvis har använts i Norge och Danmark under flera år och på senare tid har svensk folkbibliotekspersonal börjat utbildas i metoden, bland annat i Region Stockholm. Bibliotekarien Samantha Engholm är en av dem som går utbildningen just nu.

- Jag jobbar främst mot barn och ungdom. Då handlar det väldigt mycket om att hjälpa barn att hitta litteratur på rätt nivå. I den här metoden upptäcker man en annan dimension i referenssamtalet som kan göra samtalet lite bättre.

Tidigare kunde referenssamtalet inledas med frågan vad låntagaren tycker om att läsa. Med Lesersørvis försöker man gå djupare och identifiera ett antal appellfaktorer eller nycklar i samtalet med låntagaren, bland annat bokens tempo, ton och händelseförlopp. Med barn kan det vara en utmaning, det gäller att nysta och hitta något som man kan översätta till en läsnyckel berättar Samantha Engholm.

- Vad var det man gillade med boken? Var det de två huvudpersoner som samarbetade bra eller var det den läskiga stämningen? Då får man en etikett och kan börja leta både i hjärnan och det fysiska biblioteket. Lesersørvis ger mig fler trådar att dra i och metoden har faktiskt gett effekt direkt.

Tänk bortom genrerna

I Lesersørvis ingår att använda begreppet läsförslag i stället för boktips. På Sollentuna bibliotek ser man positivt på begreppet försöker använda det. Ett boktips är oftast något man själv tycker bra, medan ett läsförslag innebär att man har lyssnat på låntagaren och kommer med något man tror kan passa.

- Begreppet läsförslag gör det också lättare att säga nej. När man jobbar med barn kan det hända att de säger ja till en bok för att göra en till viljes, säger Samantha Engholm.

För att kunna ge bra läsförslag är det också en fördel att ha koll på så stora delar av bokbeståndet som möjligt. I konceptet Lesersørvis ingår att snabbläsa böcker, det vill säga att läsa första kapitlet, försöka få in nycklarna på det, sedan läsa lite mitten och slutet. Om man också kan komma i från tankesättet att leta efter böcker som liknar varandra har man mycket att vinna tror Samantha Engholm. Att i stället fundera över innehåll, ton och hur den var skriven kan göra att man kommer bort från fokus på genrer och kan utnyttja en större del av bokbeståndet.

- All fantasy är inte likadan, alla deckare är inte likadana. Målet är ju att man ska få en bok man inte trodde att man ville ha. I arbetslaget försöker vi även komma i från resonemanget att ”den här boken har jag läst och den var bra, den kan vi rekommendera till barn i den här åldern”. Nu pratar vi mer om hur boken känns.

Gärna en gemensam databas

I Norge finns i dag en nationell databas där bibliotekarier kan skriva in vilka nycklar de tycker passar på böckerna de har läst. Samantha Engholm hade gärna sett något liknande i Sverige, gärna på nationell nivå men ett gemensamt dokument på kommunal nivå hade också varit välkommet.

Till sommaren är hon färdigutbildad i metoden och tanken är att lära den vidare till kollegorna. På biblioteket i Sollentuna har metoden redan börjat vävas in i litteraturförmedlingen. Vid jul skapade man exempelvis en skyltning med böcker från olika genrer med den gemensamma nämnaren ”varm stämning”. Samantha Engholm ser att hon kommer att ha nytta av Lesersørvis i det dagliga arbetet, även om det innebär mer jobb än att bara dela ut boktips.

- Jag gillar metoden, både jag och mina kollegor kommer att använda den. Det kommer inte att ersätta allt annat vi har men det blir ytterligare ett verktyg att ta till.

Text: Annsofie Andersson

Läs om hur utbildning i universell utformning ger ökat intresse i Norge här

Läs om hur snabba bokattacker kan väcka barns läslust här

Läs Mitt biblioteksminne med Lotta Olsson här

Läs Mitt biblioteksminne med Rickard Söderberg här