Mitt biblioteksminne med Anneli Jordahl
Författaren och litteraturkritikern Anneli Jordahl minns den svindlande känslan när hon som sexåring fick låna hem en kasse böcker, helt gratis. Hon är en flitig boklånare än i dag och tycker att hon utvecklas varje gång hon kliver in på ett bibliotek.
Vilket är ditt första minne av biblioteket?
- Jag bodde i en huslänga med hyreslägenheter i Avesta när jag var liten. I en källarlokal i grannhuset fanns ett stadsdelsbibliotek. Jag minns känslan när jag som nyinflyttad lånade hem en kasse med böcker. En svindlande känsla jag minns än i dag. Jag var sex år och hade svårt att förstå att det var gratis.
- När vi sedan flyttade till en by i Skåne blev biblioteksfilialen, i en källarlokal till ålderdomshemmet, min räddning. Jag blev sedermera stolt städerska som gick omkring på byn och kramade om biblioteksnyckeln i min ficka. Bibliotekarien Karin Andersson blev en viktig person i mitt liv.
Vad har du för relation till biblioteket i dag?
- Min kärleksrelation till bibliotek är mitt livs slitstarkaste. Jag bor i Sigtuna och är bortskämd med både ett kommunalt bibliotek och Sigtunastiftelsens anslående vackra bibliotek. Jag tillhör de låntagare som ivrigast driver upp utlåningsstatistiken. Varje gång jag kliver in på ett bibliotek utvecklas jag intellektuellt. Jag hittar alltid någon tidskrift eller bok som i stunden väcker min nyfikenhet. Idéer jag fått på bibliotek har resulterat i artiklar, essäer och böcker.
Vilket är ditt bästa boktips?
- Min senaste stora läsupplevelse är kubansk-italienska Alba de Céspedes klassiker "Förbjuden skrivbok", i översättning av Johanna Hedenberg och med förord av Lina Wolff. Om en medelklasskvinna i femtiotalets Rom som är otrogen, bland annat med hemligt dagboksskrivande. Man läser andlöst hur hon förvandlas.
Läs Mitt biblioteksminne med Alexandra Pascalidou här
Läs om det nybildade Expertnätverket för bibliotekens arbete med miljö och klimat här
Läs om hur ett nyhetsbrev sätter ljus på hbtq+-frågorna på biblioteken i Skaraborg här