Garnfolk - Bambuviskos

Historik

Bambu har alltid varit en viktig resurs i Asien och har använts bland annat inom jordbruk, arkitektur, möbeltillverkning och papperstillverkning. Under de senaste åren har man också börjat använda bambun som en textil fiber, och det är arten moso bamboo – jättebambu -som man använder till detta.

Det finns två olika sätt att utvinna fibrer från bambu: mekaniskt och kemiskt. Den mekaniska metoden påminner om sättet att utvinna fibrer från lin. Eftersom den mekaniska metoden är dyr är det ovanligt att den används. Istället används den kemiska metoden och bambun blir då en viskos.

Egenskaper

Bambuviskosens egenskaper styrs av tillverkningsprocessen. Det går att få både tjockare och tunnare fibrer. Materialet är glansigt och har ungefär samma dragfasthet som bomull. Materialet är inte elastiskt, vilket gör att det gärna blir skrynkligt. Liksom andra växtfibrer är materialet kompakt och har låg isoleringsförmåga.

Bambuviskosen har mindre motståndskraft mot solljus än bomull och lin och är känslig för värme. Den är mjuk och kan liknas vid en blandning av kashmir och silke. Materialet har bra vattenabsorption och drar inte till sig lukt.

Miljö/hållbarhet

Bambun räknas som en av världens mest hållbara resurser, den kan odlas på ca 70% av jordens mark och kräver ingen besprutning. Bambun innehåller ett antimikrobiellt ämne som gör att ohyra och svamp inte angriper växten.

Det tar 4 år för bambun att bli klar för avverkning. Efter skörd, gror den och växer upp igen. Bambun kräver inte mycket vatten och avger ungefär 30–40% mer syre än en vanlig skog.

Om bambufibern utvinns mekaniskt är den miljövänlig, men den kemiska viskos-framställningen orsakar en stor miljöbelastning av natriumhydroxid, koldisulfid, svavelsyra och zink. Det finns risk för att rester av tungmetaller och gifter finns kvar i de färdiga produkterna.

Det finns olika processer för viskostillverkning och dessa har olika stor miljöpåverkan. För att göra det bästa valet ska du välja miljömärkta produkter.