Tingbergs kulle – en plats dränkt i blod

Den första kända avrättningen på kullen skedde 1313, då två kvinnor brändes till döds. De hade skvallrat om en riddares hustru, och för detta fick de betala ett högt pris. På den tiden hette det inte Tingbergs kulle, utan Ekeberg. Kvinnorna hade antytt att riddarhustruns son inte var hennes egen. Hade de skvallrat om en vanlig bondmora hade utgången troligen varit en annan. Kanske hade de hamnat i skamstocken tre söndagar i rad. Men, på 1300-talet var det skillnad på folk och folk, och en adelsdam pratade man inte ner ostraffat.

Brände ner gård och rånade länsman
Även Elin Larsdotter och Olof Nilsson miste sina liv här 1698. De hade tänt eld på Alvhems Kungsgård och stulit pengar från en länsman som bodde där. Pengarna hade länsman fått från kronan för att köpa förnödenheter till soldater som passerade från Göteborg och Bohus.

Mördare från Älvängen
August Svenssons vittnesmål från 1934 berättar att en båtsman från Älvängen blev hängd i bara linnetyget för mord. Han hade fått hänga till ”bena skramlade mot galgen” för att varna andra förövare. Exakt tidpunkt för avrättningen vet man inte, men sannolikt inträffade den innan 1858 då hängning förbjöds som avrättningsmetod i Sverige.

Förälskelse slutade med dubbelmord
28 juni 1855 ska ett riktigt svartsjukedrama ha utspelat sig. Huvudpersonen i dramat var den 21-årige Andreas Segelberg. Han ska enligt vittnesmål ha lekt nattvard med brännvin och pepparkakor tillsammans med kompisar. När August Olsson i Äskekärr kysste Sofia Josefina, tjejen Andreas var förälskad i, blev han fruktansvärt svartsjuk.

Kvällen därpå gick Andreas hem till Sofia Josefina där han kallt högg ihjäl henne och hennes mamma Britta Stina Börjesson. Andreas nekade först till mord, men blev sedan förtvivlad och skrev en avskedsvisa som senare trycktes av ett förlag. Men, Andreas undkom inte sitt straff och leddes till stupstocken av sin konfirmationslärare. Där lär Andreas ha yttrat sig ångerfullt och sagt att han förtjänade sitt straff med en uppmaning till folket att hålla sig till Guds ord.

Postrånarna
Vid ett postrån 1854 mördades en postiljon och kusken misshandlades svårt. Den sistnämnde lyckades dock ta sig till värdshuset i Lödöse för att slå larm. De fyra rånmördarna greps kort därefter. Två av dem, Karl Gustav Björk och Anders Daniel Nattsén, dömdes till lagens strängaste straff och halshöggs på Tingbergskulle 22 april 1857.

Det har berättats att när Björk och Nattsén kom upp till platsen fick de välja mellan att gå ett varv runt kullen eller att gå direkt till stupstocken. Björk valde att gå ett varv medan Nattsén gick direkt till stupstocken där han vände sig mot folkmassan och frågade om ”de trodde att det varit mera folk vid Frälsarens korsfästelse än här idag”.

Mängder med folk hade samlats för att bevittna händelsen. Avrättningar var sällsynta vid den här tiden. På medeltiden och under 1600–1700-talet var det desto vanligare, men under slutet av 1800-talet hade de minskat drastiskt.

Sju stenar i en cirkel utmärkte avrättningsplatsen. Innanför dessa ringar stod män från socknen med vassa störar för att forma en spetsgård. Detta var både för att hindra allmänheten från att ta sig in, och den dömde från att ta sig ut. Det sägs att om den dömde lyckades ta sig igenom spetsgården så benådades hen.

Det sägs att några närmat sig för att be om blod från de avrättade, då man trodde att blod från en mördare kunde bota epilepsi. Det ska även ha varit någon som bad om att få stövlarna från någon av de avrättade. Samtliga förfrågningar fick avslag.

Dödsstraffets historia

Fram till 1840-tal var dödsstraff det vanligaste straffet för grova brott. Sedan medeltiden var det vanligast med halshuggning med yxa för vanligt folk, och med svärd för adeln. Man kunde också hängas. Kvinnor brändes oftast. Kunde också begravas levande (sättas “kvick i jord”). Skärpta dödsstraff innebar särskilt plågsamma avrättningsmetoder, och förbjöds 1841. Rådbråkning förbjöds 1835. Avrättningsmetoden innebar att lemmarna krossades, att handen skulle huggas av innan huvudet, och så vidare.

Milstolpar i svensk lagstiftning

1693 Ett kungligt brev stadgar att allmänheten ska närvara vid avrättningar
1723 I en kunglig resolution beordras präster att närvara vid avrättningar
1736 Enligt missgärningsbalken kan dödsstraff utmätas i 68 olika brott
1772 Tortyr avskaffas som förhörsmetod i Sverige
1841 De kvalificerade dödsstraffen, rådbråkning, stegel med flera avskaffas
1858 Hängning avskaffas som avrättningsmetod
1860 Prästerna befrias från plikten att följa dödsdömda till avrättningsplatserna
1864 Dödsstraffet för många brott ersätts med livstids fängelse
1877 De offentliga avrättningarna avskaffas och ersätts av samma akt inom fängelsemurarna
1887 En så kallade riksskarprättare utses med hela Sverige som arbetsfält
1890 Den sista avrättningen av en kvinna – Yngsjömörderskan
1900 Handbila används för sista gången vid avrättning i Sverige
1906 Det fastställs att avrättning ska ske med fallbila
1910 Sista avrättningen i Sverige
1921 Dödsstraff i fredstid avskaffas
1973 Dödsstraff i krigstid avskaffas

Tips!

I närheten av Tingbergs kulle ligger Lödöse museum, där du kan ta del av det medeltida Sverige – en historia av både ljus och mörker. Välkommen att uppleva höstlovet på våra bespöksmål!