Ny rapport ger förslag på arbetssätt som stärker ensamkommande tjejer

Forskningsrapporten ”Ensamkommande tjejers SRHR före, under och efter flykten till Sverige” bygger på intervjuer med ensamkommande tjejer och unga kvinnor som berättar om sina erfarenheter och behov av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Rapporten är en del av ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet där My Opperdoes är doktorand. Hon är också utvecklingsledare på Kunskapscentrum för sexuell hälsa.

Intervjupersonerna berättar bland annat att de mött begränsande normer om kön och sexualitet, både före, under och efter flykten.

– I mötet med den svenska vården kan det handla om att tjejerna inte erbjuds samtal om preventivmedel, kanske för att det finns förväntningar på att de inte har sex. Dessa begränsande normer gör ju att det blir ett ytterligare motstånd i att berätta om att man har sex. Ytterst leder det till oplanerade graviditeter eftersom tjejerna inte får information om att de kan skydda sig, säger My Opperdoes. 

Det kan också handla om att man söker vård för samlagssmärta och får höra att det är normalt.

– Det förstärker det man redan fått höra kring att sex gör ont. Det handlar om en kombination av okunskap och bristande normkritiska perspektiv hos vårdpersonalen.

Möter rasism och diskriminering

De ensamkommande tjejerna berättar också om hur de mött rasism och diskriminering, till exempel genom att nekas vård, ibland flera gånger.

– Vårdpersonal de mött har också haft normativa föreställningar om reproduktiva rättigheter, som när man ”bör” skaffa barn och hur många barn man ska ha. Det skapade en känsla av att reproduktiva rättigheter bara gällde för ”svenskar”, säger My Opperdoes.

Konsekvensen blev att de unga tystnade i mötet med vårdpersonal, att de undvek att söka vård och att de försökte hantera sina SRHR-relaterade problem på egen hand. De sökte sig också till trygga sammanhang, som frivilligorganisationer, där de kunde prata öppet om sexuell och reproduktiv hälsa. I mötet med myndigheter var de ofta väl förberedda och pålästa, för att kunna hävda sina rättigheter om de ifrågasattes.

– De strävade också efter att bli självständiga och inte vara beroende av någon, genom att utbilda sig, ha en egen ekonomi och ett tryggt boende. Det gav dem möjlighet att välja relationer fria från våld och kontroll, och som stärkte deras sexuella hälsa, säger My Opperdoes.

Andra hinder de ensamkommande tjejerna och kvinnorna mött är migrationsrelaterade trauman, språkliga barriärer, rättslig och social osäkerhet samt bristande kontinuitet i vård- och stödinsatser.

Rapportens förslag till arbetssätt för vårdpersonal vilar därför på tre principer:

• Tillgänglighet och begriplighet:
  Rätten till vård innefattar rätten att förstå, bli trodd och kunna tala utan skam. Det förutsätter tillgång till anpassad och begriplig information om sexualitet, samtycke och relationer samt tillgänglig sexualundervisning. Professionell tolkning och språkstöd ska erbjudas vid behov. Professionella ansvarar i hela vårdkedjan för att förmedla information om SRHR på ett tydligt och målgruppsanpassat sätt.
• Kontinuitet och förutsägbarhet:
  En sammanhållen och trygg vårdkedja kräver samverkan kring SRHR. Genom namngivna kontaktpersoner, planerade återbesök samt säkra överlämningar vid hänvisningar och remitteringar skapas kontinuitet och förutsägbarhet för individen.
• Ökad SRHR-litteracitet och traumamedvetna arbetssätt hos professionella:
  För att möjliggöra trygga möten behöver professionella stärkt kunskap inom SRHR och arbeta traumamedvetet. Det innebär att säkerställa informerat samtycke och att respektera autonomi och självbestämmande genom delaktighet och möjligheten att fatta informerade beslut.

Läs rapporten och ta del av förslagen till arbetssätt:
Ensamkommande tjejers SRHR före under och efter flykten till Sverige - Upplevelser behov och förslag till arbetssätt (pdf)