Så bedömer vi scenkonst med Önskekvisten

Ibland kan det vara svårt att bedöma och utvärdera scenkonst. Det är lätt att vi enbart hamnar i känslor och tyckande. Då kan det vara bra att använda sig av en strukturerad modell. Önskevisten är en modell för samtal bortom tyckandet i termer av bra och dåligt. Ett sätt att diskutera kvalitet utifrån våra olika erfarenheter, kompetenser och professioner. Detta är ett av verktygen som vi använder när vi bedömer scenkonstarrangemang till Kulturkatalogen. Utgå gärna från den när du själv tittar på scenkonst.

Konstnärlig kvalitet är enligt Önskekvisten ett samspel mellan tre kärnbegrepp: Vilja, kompetens och relevans. Inget av begreppen kan stå ensamt utan det är i kombination med varandra vi förstår dem. Önskekvisten är en utvärderingsmodell för att ha en dialog om konstnärlig kvalitet och för att kunna enas om ett urval eller för att själv kunna göra en analys.

Vilja, kompetens och relevans

Kärnbegreppen vilja, kompetens och relevans utgår från att kvalitativ konst baserar sig på följande:

  • bärs av engagemang, ej av likgiltighet. VILJA
  • baseras på talang, kunskap och färdighet inom konstnärliga ämnen, professionalitet. KOMPETENS
  • är beroende av sin samtids människor och problemställningar, inte ovidkommande eller bakåtriktad. RELEVANS

Vilja

Den konstnärliga viljan bygger på en lust att uttrycka sig och att kommunicera. Den bärs av ett engagemang för att förmedla något. Att ge sin uppfattning av omvärlden och en bild av hur den skulle kunna vara. Men viljan är också beroende av dialog. Det är centralt att man får lyssnaren eller betraktaren intresserad. Det krävs en lyhördhet för att vara träffsäker i sin kommunikation och få publiken med sig.

Det finns ofta en mängd förklaringar till vad en institution eller vad ett verk ska gå ut på, vad det har för VILJA. Det som är intressant i en analys med Önskekvisten är att se vilken vilja det är som manifesterar sig i den faktiskt genomförda handlingen. VILJA har med konstnärlig idé att göra och utgår från aktörerna, från scenen eller från institutionen.

Kompetens

KOMPETENS rymmer specifika färdigheter som kan skilja sig när det kommer till konstart, genre och olika konstriktningar. Konstnärlig KOMPETENS är nödvändig för att kunna uttrycka och kommunicera ett budskap. Utövare möter varandra med sin KOMPETENS och VILJA för att tillföra liv och magi åt någon annans idé. Det vill säga professionalism.

KOMPETENS kan lika lite som VILJA stå ensamt.

Relevans

VILJA och KOMPETENS räcker inte när vi pratar om olika begrepp för att bedöma kvalitet. Relationen till publiken och samhället är också betydelsefull.

Det som ”spelas ut” måste bli ett ”inspel” i en större eller mindre grupp av människor. Det behöver ha en ögonöppnande effekt för att ha kvalitet. Begreppet RELEVANS är ett försök att sätta ord på att konst inte kan fungera som ett instängt reservat, där förhållandet till publiken och samhället inte är av intresse.

RELEVANS handlar om att bestämma om ett konstverk är på nivå med tidens tankegångar, hur vi lever och våra problem och om det ger perspektiv på dessa i en tankeväckande riktning. Det är frågan om ifall konsten både tar oss djupt in i oss själva – och tar oss med utanför oss själva.

Konstnärlig kvalitet handlar om ett samspel mellan dessa tre kärnbegrepp.

Frågor till utvärdering av en produktion

Produktionens VILJA

  • Vad vill de berätta?
  • Hur uttrycks engagemanget?
  • Vilken är den konstnärliga/ kreativa idén?
  • Vad är ambitionen hos skådespelarna, regissören, institutionen?
  • Vad är bakgrunden till valet av produktion?
  • Hur uttrycker den färdiga produktionen ambitionen hos de skapande konstnärerna? (dramatikern, regissören, koreografen, scenografen, kompositören etc.)
  • Hur upplevs de utövande konstnärernas förmedlingslust och spelglädje?

Produktionens KOMPETENS

  • Hur märks den konstnärliga färdigheten och kunnandet?
  • Hur framstår samspelet på scen?
  • Hur är kontakten mellan scen och publik?
  • Vilken genre tillhör produktionen?
  • Hur utför, utvecklar eller fulländar produktionen denna genre?
  • Hur är förhållandet mellan produktionens ambitioner och de konstnärliga färdigheterna hos de skapande konstnärerna? (kompositör, dirigent, dramatiker, regissör, scenograf, koreograf etcetera.)
  • Hur är förhållandet mellan den konstnärliga insatsen och den tekniska? (ljud, ljus, videoprojektioner, scenbyten etcetera.)
  • Vilken grad av ”magi” lyckas produktionen förmedla?

Produktionens RELEVANS

  • På vilket sätt samspelar produktionen med samtiden och omvärlden?
  • Varför behöver vi denna föreställning?
  • Hur förmedlas engagemanget och ambitionerna till publiken?
  • Vem är målgrupp för produktionen?
  • Hur lyckas produktionen nå målgruppen?
  • Hur reagerar publiken?
  • Vilken är produktionens betydelse och relevans i ett konstnärligt och samhällsmässigt sammanhang?

Produktionen som helhet

  • Hur bevisar produktionen sin konstnärliga nödvändighet i nuet?
  • Hur tar sig produktionen an perspektiven jämställdhet, genus, tillgänglighet och mångfald?

De tre kärnbegreppen kan vara olika stora i förhållande till varandra. Det finns inget som säger att det är önskvärt att ett konstverk har lika stor betoning på alla tre delar. De samspelar och ska ses som en helhet och kan ibland fungera kompensatoriskt i förhållande till varandra. Alltså kan Y:et proportionerligt se olika ut beroende på konstverk.

Exempel

En produktion av ett amatörteatersällskap som brinner av lust har förmodligen tonvikt på begreppet VILJA, men liten betoning på KOMPETENS. Kanske spelar de en föreställning i sitt lokalområde om miljöförstöringen som pågår just där. RELEVANS hamnar då också högt.

Ytterligare ett exempel skulle kunna vara en professionell grupp vars ledstjärna är konst för konstens egen skull, med KOMPETENS som tyngsta kärnbegrepp. VILJAN att förmedla är ganska hög men publikkontakt och koppling till samtida frågor finns inte. Därför blir RELEVANSEN låg.

Ett sista exempel kan vara att genomföra ett verk på beställning. VILJAN äger någon annan, därför kan den vara liten i förhållande till KOMPETENS. Om temat eller det givna uppdraget dessutom saknar förankring i samtiden blir även RELEVANSEN låg.

Här hittar du Önskekvisten-modellen som utskriftsvänlig PDF.

Önskekvistmodellen är utvecklad vid Århus Universitet och beskrivs i boken Ønskekvisten – En håndbog i evaluering af teater, dans og musik på Forlaget Klim, Århus 2005. Skriven av Jørn Langsted, Karen Hannah og Charlotte Rørdam Larsen. Modellen är därefter fritt tolkad av Förvaltningen för kulturutveckling med upphovspersonernas godkännande.
 

Läs mer – länktips

Önskekvisten är en av flera modeller som kan vara behjälplig för att sortera, utvärdera och bedöma en scenkonstupplevelse. Nedan listas några förslag på andra metoder som kan vara användbara.

Prata Scenkonst – en enkel metod för klassrummet, Regionteater Väst
Att öppna nya världar – En handledning om att gå på teater och
dans med barn i förskola och skola, Riksteatern.