År 1100 – 1360. Kristendomens inträde förändrar Sverige i grunden och vi får våra första helgon. Man går i kloster, upptäcker djur från andra världar och både järn- och textilindustrin fortsätter att utvecklas. Sverige börjar bli en riksmakt, men sedan knackar digerdöden på dörren.
Med kristendomen kom byggandet av kyrkor och i Edsleskog i Dalsland hittar du ett mycket intressant exempel på en sådan. Det rör sig om det medeltida Sveriges hittills äldsta tegelbyggnad, vars uppförandet börjar med ett prästmord.
En dag i slutet av 1100-talet, någonstans i Edsleskogstrakterna, var prästen Nils på väg från mässan hem till en döende man för att ge nattvarden. På vägen dit stötte han på två berusade drängar som tyckte att han skulle upprepa vad som sagts på mässan eftersom de missat den. Nils, som ju hade annat på gång, vägrade men blev då förföljd och sedan brutalt ihjälslagen av de två drängarna. På platsen där han ska ha dött sprang en källa upp ur marken, och det sades sedan att den som drack ur källan blev helad från sjukdom. Nils blev helgonförklarad och man lät i början av 1200-talet uppföra en kyrka till hans ära.
– Kyrkan var verkligen något utöver det vanliga, stor som en domkyrka, treskeppig, med högt torn och korsarmar. Att den byggdes i tegel är också spännande, materialet var vid den här tiden helt nytt i Sverige och det måste krävts enorma resurser i bygget, säger Anton Lazarides, arkeolog vid Lödöse museum och fältarbetsledare under de arkeologiska undersökningarna av Edsleskog.
Under reformation lades helgonkulten på hyllan och i samband med det sjuåriga kriget brann Edsleskogs kyrka ned. Sedan 2019 har flera arkeologiska utgrävningar gjorts på platsen och på Lödöse museum finns idag en utställning om kyrkan och resultaten.
Klicka här för att läsa mer om utställningen Den mäktiga kyrkan i Edsleskog.
Klicka här för att läsa mer om kyrkans historia och de arkeologiska utgrävningarna som gjorts.
Vid utgrävningarna av Edsleskogs kyrka gjordes flera fynd, bland annat rester av en dopfunt. Den hittades i ett tiotal bitar invid en mur och är av en lokal typ av täljstensdopfuntar som tillverkades i området kring Dalsland, Bohuslän, Värmland och sydöstra Norge. Dessa dopfuntar var ofta utsmyckade med så kallad repstavsdekor. Troligtvis har just den här dopfunten tillverkats ungefär samtidigt som kyrkan, under sekelskiftet 1100-1200-talet.
Dopfunten verkar ha överlevt i alla fall fram till mitten av 1800-talet, för det finns en skiss på den från denna tid. Med hjälp av skissen fick stenkonservator Carin Pettersson på SVK i uppgift att återställa dopfunten. Resultatet är en nybyggd dopfunt i gips, designad enligt gammal medeltida stil och där originaldelarna i täljsten har inkorporerats och tydliggjorts.
– Jag tyckte att det var spännande att göra något som jag ju aldrig gjort förut. Dessutom var det lockande med det medeltida materialet, jag tycker väldigt mycket om täljsten som ju också är lokalt anknuten till just Dalsland. Det känns fint att jag fått lov att använda originaldelarna så att de får komma hem till Dalsland igen och användas för dop på nytt, säger Carin Pettersson.
Idag står den nyrestaurerade dopfunten i Edsleskogs (nya) kyrka. Passa på att kika in om du har vägarna förbi.
I filmen Konsten att rekonstruera en medeltida dopfunt kan du se arbetet med dopfunten närmare:
Från järnåldern och framåt började växten lin användas för att göra textilier. Linet har nämligen egenskaper som gör det till en användningsbar fiber och under den tidiga medeltiden fortsatte både järn- och textilindustrin att utvecklas.
– Linfibern är väldigt stark och blir starkare i vått tillstånd. Det gör att det passar utmärkt för bland annat fiskelinor, något som inte lär ha gått forntidens människor förbi, berättar Hillevi Skoglund, hemslöjdskonsulent i Västra Götalandsregionen.
När man väver är det bra att fukta lintrådarna så att de inte går av i vävstolen. Linet har en bra fuktupptagningsförmåga vilket gör att linnekläder upplevs som svala och behagliga i varmt klimat. Nackdelen med linnetextilier är att det skrynklar. Ett otvättat linnetyg kan krympa mellan 5-10% vid tvätt.
Hur länge människorna i Norden har odlat lin vet forskarna inte exakt, men det finns skandinaviska fynd av linfrö som daterats till 1000-talet f. Kr.
– Om dessa linfrön har varit för textilframställning eller om det odlades för oljans skull vet vi inte, eller för både och! Det finns också fynd av rötningsgropar, men det råder oenighet om det är för textilframställning eller om det är någon typ av offer, säger Hillevi Skoglund.
Det finns spår av linnetyg redan från järnåldern, bestående av små fragment som har bevarats och konserverats av kopparsalterna från spännbucklor. I Birka har man även hittat flera textilfragment av linne gjort med tuskaftsteknik, men forskarna kan inte avgöra om dessa textiler tillverkats i Sverige eller om de importerats från exempelvis Kievriket.
Om du vill veta mer om lin tipsar Hillevi Skoglund om följande två platser i Västra Götalands län:
I Kville i Bohuslän finns Linmuseet som drivs av föreningen Bohuslin. Föreningen sjunger linets lov och har öppet på sommaren med guidningar i museet och butik. De åker gärna ut och demonstrerar linberedning och har kursverksamhet. I anslutning till museet odlar de lin varje år.
I Istorp i södra Mark har De sju häradernas hemslöjdsförening sina handberedningsmaskiner och redskap i Strömmared, en gård med äppelodling och ett blivande lincentrum. Där träffas föreningens lingrupp och följer linåret med sådd, skörd, beredning och resten av året spinner de.
Du kan även lämna Västsverige och bege dig norrut till Västernorrlands museum där utställningen Lin on me öppnar den 16 december. Besöker du dessutom Östersund och Jamtli kan du beskåda Överhogdalsbonaden, känd som Nordens egen Bayeuxtapet! Från norra Sverige kommer även den så kallade Skogbonaden, vävd någon gång på 1200-talet. Den förvaras idag på Statens historiska museum i Stockholm.
Väldigt få människor i Sverige hade under medeltiden sett exotiska djur som elefanter, men i kyrkor och i dåtidens djurböcker, så kallade bestiarier, kunde man titta på bilder av dessa djur. De främmande djuren avbildades där som skrämmande monster.
I takt med att fler människor i Europa fick se levande elefanter och andra djur blev bilderna mer realistiska och medvetenheten om att det finns världar utanför hemtrakten ökar. I en bok från 1228 beskrivs jorden som ”en plats full av sällsamheter”.
Elefanten på Göteborgs naturhistoriska museum kom hit år 1948, fortfarande en tid då få göteborgare någonsin hade sett en levande elefant. Liksom medeltidens bestiarier gav den en glimt av okända platser. Klicka här för att läsa mer om museets elefant.
Många forskare hävdar idag att kristendomen bredde ut sig i Västergötland redan under 900-talet, långt innan den nya religionen fick fäste i övriga Sverige. Hur detta kom sig vet man dock inte bestämt. Det vi vet med säkerhet är att kristendomen var så pass väletablerad i Västergötlands centralbygder i början av 1000-talet att Skara, som första ort i det medeltida Sverige, blev ett permanent biskopssäte. Slöjd & Byggnadsvård tipsar därmed om tre kyrkor uppförda vid denna tid.
I Skälvum vid foten av Kinnekulle i Götene kommun ligger en av Skara stifts äldsta stenkyrkor. Skälvums kyrka är uppförd omkring 1130. I Skälvum är dessutom namnet på kyrkans stenhuggare och byggmästare känt genom inskriptionen i tympanonstenen över ingången på västsidan. Där kan man läsa Othelric me fecit, vilket betyder Othelric gjorde mig. Othelric var troligen en invandrad tysk stenhuggare som medverkat vid domkyrkobygget i Lund. I kyrkorummet samsas flera olika tidskikt, från tidig medeltid och framåt i tiden.
Suntaks gamla kyrka i Tidaholms kommun är något av sinnebilden av den romanska kyrkotypen och en av Skara stifts bäst bevarade tidigmedeltida absidkyrkor av sandsten. En dendrokronologisk undersökning av en träbjälke i kyrkan pekar på att kyrkan byggdes på 1130-talet. Utvändigt är kyrkobyggnaden väldigt lite förändrad sedan tidig medeltid, medan interiören är intakt sedan 1700-talet.
Torts att hittills nämnda kyrkor tros vara uppförda tidigare så är Forsby kyrka i Skövde kommun Sveriges äldsta kyrka, i alla fall om man räknar med en säker datering. I norra korväggen finns nämligen en inskription med invigningsdatum: 13 augusti år 1135. En dendrokronologisk datering av en gammal takstol visade att virket avverkats 1130. Forsby kyrka är en välbevarad representant för den medeltida, romanska absidkyrkan.
Om du ändå är på väg till Vitlycke museum kan du passa på att besöka två bohuslänska kyrkor från den tidiga medeltiden. I Tanums pastorat finner du till exempel dessa två:
Svenneby gamla kyrka, uppförd på 1100-talet i romansk stil med rektangulärt långhus och kvadratiskt kor med rak östmur.
Naverstads kyrka är troligen från 1100-talets mitt och därmed en av Bohusläns äldsta kyrkor som fortfarande är i bruk. Vid en restaurering 1927-1928 togs det gamla innertaket fram med sina vackra målningar. Här finns också en av Bohusläns vackraste träskulpturer, en madonnafigur från sent 1200-tal.
Alla dessa ovanstående kyrkotips är perfekt att ha i bakfickan om en ny pandemi bryter ut och du måste göra bot. I alla fall om det rör sig om pest, den sjukdom som skulle komma att ta livet av cirka hälften av befolkningen i det medeltida Sverige.
I oktober år 1349 befinner sig kung Magnus Eriksson i Lödöse på sitt slott Lödösehus (klicka här för att läsa mer om Lödösehus - den försvunna borgen) där han får reda på att pesten är på väg. Han skriver då i ett brev till Linköpings stift:
”Magnus, med Guds nåde Sveriges, Norges och Skånes kung sänder alla klerker och lekmän, särskilt dem i Linköpings biskopsdöme Guds hälsning. Ty att Gud för människornas synders skull har kastat en stor plåga över hela världen med bråd död så att större delen av det folk som finns i det landet som ligger väster om vårt land har dött utav plågan och den har drabbat hela Norge och Halland och nalkas nu hit, så allt man hör därifrån är att den är så stark att folk faller ner och dör utan att först varit sjuka och de dör utan hjälp eller sista smörjelse… Nu för den kärlek och stora omsorg vi har för er vill vi varna er för att samma plåga och död för våra missgärningars skull skall komma över vår allmoge. Därför kallar vi våra visa rådgivare till oss, både biskopar och lekmän…”
Kung Magnus tolkade pesten som ett tecken på Guds vrede och förslog följande lösning:
”Allt folk över Sveriges rike, klerker och lekmän, gamla och unga, kvinnor och män, ska gå till sin sockenkyrka varje fredag, ödmjuka och barfota och bekänna att det är Guds rättvisa, och ödmjukt överlämna sig i Hans våld. Därefter ska man gå runt kyrkan med sina helgonbilder, åhöra mässan med gudlig åkallan samma dag, offra sitt offer på altaret, så mycket pengar som var och en förmår. Dessutom de allmosor som var och en förmår.”
Sist men inte minst vill vi tipsa om hur du själv kan leva dig in i tidigmedeltiden med ett gästabud, kanske i goda vänners lag till helgen?
Lite vett och etikett kommer här:
På Lödöse museums hemsida finns tips och recept på medeltida trerätters. Vad sägs om ölsoppa, kokt svan och äppelpaj? Klicka här för att komma dit. Lycka till!
SVT sänder under 2023/2024 sin största historiesatsning någonsin, Historien om Sverige. I tio avsnitt får tittarna följa med på en resa från de första jägarna och samlarna och in i vår tid. I Västra Götalandsregionen finns många spår från de människor som levt och verkat här genom årtusendena och flera av föremålen och platserna kan du själv besöka.
