Vecka 1 - Vad är autism?
Autism är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har sin grund i hur hjärnan fungerar. Det är något man föds med och som man har hela sitt liv men vilka uttryck det tar sig kan variera under livet, mycket beroende på hur personen lärt sig att hantera sitt sätt att fungera. Cirka 1-2 procent av befolkningen har en autismdiagnos. Exakt varför man får autism är oklart, men ärftlighet har en betydelse. Det innebär att föräldrar och släktingar ofta har liknande svårigheter. Utöver en ärftlig komponent vid autism har också en del miljöfaktorer visat sig vara förknippade med diagnosen. Exempelvis har virusinfektioner hos mamman under graviditeten visat sig öka sannolikheten för autism hos barnet. Detsamma gäller om mamman tagit vissa mediciner eller utsatts för gifter eller bekämpningsmedel under graviditeten. Sannolikheten för autism ökar också om föräldrarna har en högre ålder.
[Video 1 - VGR Player]
Alla med autism är olika, även om vissa saker är gemensamma. Svårigheterna vid autism är av olika grad och kallas därför ibland för ett spektrum. De gemensamma kännetecknen för autism finns i två huvudgrupper. I diagnoskriterier beskrivs de som:
- varaktiga begränsningar i förmågan till social kommunikation och socialt samspel
- begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter.
Det är vanligt att personer med autism har svårt att kommunicera och anpassa sig i socialt samspel med andra människor, särskilt med jämnåriga, och det är också vanligt att man har svårt att hantera förändringar eller situationer som är otydliga eller inte följer någon planering eller överenskommelse.
Egen reflektion:
- Märker du att ditt barn är extra känsligt för ljud, ljus, känsel, doft och smak?
När autism börjar märkas
Hos barn kan autism märkas i samband med att barnet börjar förskolan eller skolan, då kraven på att vara social, fungera i grupp och prestera pedagogiskt ökar. Många som har autism upplever att det är svårt att förstå sig på andra människor. Till exempel kan det vara svårt att förstå vad andra människor förväntar sig om de inte säger det rakt ut. Ansiktsuttryck, kroppsspråk, ögonkontakt och annan ordlös kommunikation är svåra för många med autism att uppfatta och använda på ett förväntat sätt. Hos små barn kan en frånvarande eller annorlunda ögonkontakt vara det som föräldrarna märker först. Hos yngre barn visar sig svårigheter med det sociala samspelet genom att barnet tar få eller inga initiativ till samspel, det delar inte känslor med andra och härmar sällan eller inte alls andras beteende. Barn som pratar använder språket mer ensidigt och ber exempelvis enbart om saker i stället för att samtala och dela känslor och upplevelser med andra.
[Video 2 - VGR Player]
Egen reflektion:
- Har ditt barn svårt att samspela med jämnåriga?