Sjuksköterskorna som stärker dialyspatienterna – personcentrerat arbete i vardagen

Publicerad:
Från vänster: Maria Johansson, Åsa Hedihn, Ann Karlsson och Emelie Karlsson.
Från vänster: Maria Johansson, Åsa Hedihn, Ann Karlsson och Emelie Karlsson.
Fotograf: Garbis Sarafian

När njurarnas funktion sviktar och påsdialys blir en nödvändig del av livet, då kliver sjuksköterskorna Maria Johansson, Ann Karlsson, Emelie Karlsson och Åsa Hedihn in som trygghetspunkter. På PD-mottagningen arbetar de med ett tydligt mål: att stärka patienterna, öka tryggheten och göra vardagen så normal som möjligt – trots en tung behandling. – Det viktigaste för oss är det som är bäst för patienten. Vi jobbar hela tiden personcentrerat, säger Ann Karlsson.

PD-mottagningen vid Skaraborgs Sjukhus utbildar och följer upp patienter som behandlas med peritonealdialys (PD), även kallat påsdialys. En central del i arbetet är hembesöken. Teamet gör flera besök varje vecka – något som har varit en självklar del av verksamheten i över 25 år.

Hembesöken är viktiga

– Hembesöken betyder mycket. Hemma slappnar patienterna ofta av och då får de plötsligt till det där som känts svårt här hos oss, säger Emelie Karlsson.

Det ger också sjuksköterskorna möjlighet att se patienternas miljö, identifiera risker och anpassa utbildningen i behandlingen med påsdialys för att öka patientsäkerheten.

– Det är en tung behandling, men vi vill visa att det är patienterna som styr behandlingen och inte tvärtom, säger Åsa Hedihn. Vår uppgift är att göra det möjliga möjligt.

Utbildning som ger mod och egenkontroll

Teamets arbete kretsar kring att ge patienterna verktyg att klara sin behandling själva – oavsett om det gäller påsbyten, hygien, kateterskötsel, kostrådgivning eller egenvård.

Vid påsdialys opereras en PD-kateter in i bukhålan och patienten byter sedan sin dialysvätska själv, ofta fyra gånger om dagen.

– Det är viktigt att ta sig tid och vara noggrann vid påsbytena, men snart blir det en rutin och livet kan fortsätta med en ny vardag, säger Maria Johansson.

Rädslan är ofta stor när behandlingstiden börjar.

– Det är vanligt att patienterna är rädda när de kommer hit. ’Ska jag leva med detta resten av livet?’ frågar många. Det kan bli långa samtal, ofta tillsammans med anhöriga, berättar hon.

För att göra det lättare använder personalen filmer, utbildningsmaterial och samtal. Men viktigast är att ta till vara patienternas egna styrkor.

– Det är viktigt att ingjuta hopp. Vi jobbar mycket med att få patienterna att inse att de kan fortsätta göra sådant de gjort tidigare – resa, jobba, umgås med barn och barnbarn.

Ett nära, mångårigt samarbete

Dialysmottagningens PD-team består av sjuksköterskor, läkare, dietist, kurator och fysioterapeut. Tillsammans följer de hela tiden cirka 35-45 inskrivna patienter från hela Skaraborg. Arbetet innebär en nära kontakt över lång tid. För vissa patienter pågår relationen i många år.

– Vi kommer oerhört nära dem. De ger mycket av sig själva och vi känner för dem. Det kan bli intensivt, men också fantastiskt fint, säger Ann Karlsson.

När en patient går bort är det också viktigt att avsluta resan på ett värdigt sätt.

– Vi håller alltid ett avslutande samtal med de anhöriga. Det är viktigt för oss att avsluta på ett bra sätt, säger Åsa Hedihn.

En vardag som skiftar – och utvecklar

Arbetet är omväxlande och ibland akut.

– Den ena dagen är inte den andra lik. säger Emelie Karlsson. Det kan vara lugnt, och plötsligt behöver vi göra akutbesök.

De utbildar dessutom sjuksköterskor på njuravdelningen, i kommunernas hemsjukvård och håller regelbundet ”Njurträffar”, där patienter får möta andra i samma situation.

– Det är otroligt värdefullt att de får träffa andra som förstår. Det gör stor skillnad, säger Maria Johansson.

”Att se patienterna växa – det är det absolut bästa”

Trots att arbetet kan vara tufft är belöningen stor.

– Något av det bästa är att se patienterna växa, när de klarar sådant de inte trodde var möjligt, säger Ann Karlsson.

Och mitt i det svåra finns också stunder av humor, gemenskap.

– Vi har lärt oss hur man bemöter människor i olika situationer, sorg och glädje, säger Maria Johansson med ett leende.