”Bibliotekarier är redan kritiker i sin roll”

För tio år sedan var Magnus William-Olsson med och grundade Kritiklabbet, en verksamhet som både arbetar för och undersöker kritikens roll i samhället. Kritiklabbet handlar om det som kallas dagskritik, det vill säga recensionsverksamhet förklarar Magnus William-Olsson. I dag blir litteraturrecensionerna allt färre trots att fler böcker ges ut, något som påverkar kritiken och litteratursamtalet. Här kan biblioteken spela stor roll eftersom bibliotekslagen tydligt säger att biblioteken ska främja litteraturens ställning. 

- Biblioteken utgör den viktigaste offentligheten för litteratur i Sverige. Jag har drivit många projekt som handlar om att få bibliotekarier att skriva kritik när recensionerna blir allt färre. 

Kritik gör litteraturen tänk- och talbar

För några år sedan genomfördes ett pilotprojekt i Halland som har resulterat i att bibliotekarierna på Varbergs bibliotek har bildat en kritikredaktion. Nu har Magnus William-Olsson även utbildat bibliotekarier i Västra Götalandsregionen. I kursen "Bibliotekskritik från Västra Götaland" har åtta bibliotekarier fått prova på att arbeta redaktionellt och skriva recensioner.

- Vi har jobbat utifrån redaktionen som fenomen. Redaktionen är lite som ett popband där man ska stödja varandras egenart och alla har fått prova de olika rollerna. Bibliotekarier är jättebra på att prata om litteratur, men generellt sett rädda för att skriva. När redaktören och skribenten arbetar fram texten tillsammans blir det mindre press, konstaterar Magnus William-Olsson. 

Kritikens helt avgörande funktion är att göra litteraturen tänk- och talbar säger han. Om man får en recension där någon har tänkt, läst noga och argumenterar för sina åsikter kan man själv tala om boken, trots att man inte har läst den. På så sätt gör kritiken litteraturen tänk- och talbar och samhällelig menar Magnus. 

- Till skillnad från om man ser en bok flasha förbi på Instagram. Då får man en framsida och någon som säger ”det här tycker jag är bra”. Om den boken kan man inte prata mycket runt middagsbordet annat än att ”den här människan gillar den”. 

Färre redaktioner ger konsekvenser

Den största bristen i den nya digitala offentligheten är att redaktionen har försvunnit tycker Magnus William-Olsson. Alla kan publicera sig på sociala medier men där saknas den konstruktiva redaktionella kritiken. Det innebär att boktipsen från individuella booktokare eller bookstagramare ofta blir likadana upprepningar. En bra recension däremot sätter i gång ens eget tänkande och värderingen av verket är inte det viktiga menar han. 

- Jag brukar säga att man ska skilja mellan ämne och föremål. Om man exempelvis skriver om Amanda Romares nya bok kanske man ska skriva någonting annat än hur den är skriven, ta i stället upp någonting apropå boken. Konstens stora samhälleliga funktion är vara utgångspunkt för att diskutera olika samhällsfenomen eller samhällsproblem. 

Pilotprojektet i Varberg har fallit väl ut och nu levererar bibliotekarierna i Varberg litteraturrecensioner via en blogg. Recensionerna som har kommit ut av kursen "Bibliotekskritik från Västra Götaland" håller mycket hög nivå och Magnus trycker också på att bibliotekarier som yrkesgrupp har en särskild trovärdighet. Men att arbeta med biblioteken tycker han är svårt eftersom han finner organisationen så hierarkisk. Kreativiteten och intresset kan flöda bland bibliotekarierna på golvet, men det blir ofta nej från biblioteksledningen. 

- Bibliotekarierna själva får i så minimal grad påverka det som biblioteken gör. Det är hopplöst att arbeta med biblioteken eftersom själva organisationen är så antikverad, så ”top-down”. Det finns inget företag eller ideell organisation i världen som skulle acceptera en liknande organisationsform. 

Önskar en nationell plattform för bibliotekskritik

Trots den hårda kritiken tror han att biblioteken kan komma att spela en stor roll som litteraturkritiker. Bibliotekens roll är att värdera och förmedla litteratur och att sätta det i ett samhälleligt sammanhang gör att det är en bra plats för litteraturrecensioner. Litteraturkritiken behövs för konsumentens skull men även för författaren. Om man som författare släpper en bok utanför storstadsområdena kanske man inte får en enda reaktion konstaterar han. 

- Bibliotekarier är redan kritiker i sin roll bortsett från att de inte formulerar sig kritiskt. Om det blev så att bibliotekarier skrev recensioner och att det blev en del av några bibliotekariers arbetsuppgifter vore det bästa att ha en nationell plattform eller en nationell blogg, tycker Magnus William-Olsson. 

Text: Annsofie Andersson

Läs om kritikkursen vill sätta ljus på bibliotekarien som litteraturkritiker här

Läs om Deep reading på Göteborgs stadsbibliotek här

Läs om bokslukaren som vill få fler att läsa med sina listor här

Läs Mitt biblioteksminne med Anneli Jordahl här