”Nationella gränser har inte alltid varit så viktiga i queera liv”

Den ideella föreningen QRAB startade i Göteborg och dess samlingar förvaras på Riksarkivet i Göteborg och i egna lokaler på House of Q i Stockholm. Föreningens medlemmar är allt från forskare och socialarbetare, till bibliotekarier och aktivister som alla bidrar med olika perspektiv.

Olov Kriström var en av de som tog initiativet till QRAB och han ville skapa en plattform som skulle tillgängliggöra queer historia.

- Som engagerad i queeraktivism hade jag lärt mig mycket av de som har gjort queer aktivism och levt queera liv innan mig, men att få fatt på de berättelserna var ganska slumpmässigt, berättar han.

QRAB är generösa med vad som tas emot i samlingarna.  Här finns främst tryckt material som böcker och tidskrifter men också banderoller, foton, dagböcker, kläder och mediciner. Allt bygger på frivilliga donationer och det är uppenbart att det finns mycket material, det gäller bara att hitta det. Svårast är att få in material från de som kan känna att deras berättelser inte är värda att berättas säger Olov Kriström.

- Det vi får in speglar samhällsstrukturer. De som har kunnat leva öppna liv och tagit plats i offentligheten har ofta stora samlingar att skänka. Allting som är marginaliserat är mycket svårare att få tag på.

Nätverk över gränserna har stor betydelse

För några år sedan startades ett nordiskt nätverk mellan föreningar och arkiv i Sverige, Norge och Finland. Nätverket kom till med hjälp av pengar från Nordisk lgbti-fond som hanteras av NIKK, Nordisk information för kunskap om kön, och har nu expanderat till att inkludera både Danmark och Baltikum. I september hölls ett gemensamt symposium i Litauens huvudstad Vilnius och samarbetet har visat sig vara mycket fruktbart. Arbetet med att tillgänggöra och bevara queerhistoria ser väldigt olika ut i de olika länderna konstaterar Olov Kriström. Norges Skeivt arkiv är en statligt finansierad institution som är knuten till universitetsbiblioteket i Bergen. I Finland har Arbetarkivet ett formellt ansvar att samla material från sociala rörelser med där finns också föreningen Queerhistoriens vänner som ofta samverkar med olika kulturinstitutioner för att lyfta queerhistoria.

I Danmark har den nationella hbtqi-rörelsen haft egna samlingar och bibliotek precis som RFSL haft i Sverige, men utan att ha något egentligt ansvar för att samla och bevara.

- Alldeles nyligen har dock frågan lyfts i Danmark och nu har Köpenhamns stad fått ett uppdrag att utreda möjligheterna till ett hbtqi-museum och arkiv. I Litauen finns föreningen Išgirsti som jobbar både med kulturproduktion och arkivbevarande.

Hittills har de gemensamma mötena till stor del kretsat kring frågeställningar som kommit från forskare och mycket har handlat om kontakterna mellan länderna. De som har levt queera liv har ofta sökt sig till andra platser för att få inspiration, träffa människor och bygga politiska rörelser. Ett exempel som lyftes under symposiet var relationen mellan Sverige och Finland. Historieskrivningen har varit att Sverige varit ett föregångsland och personer från Finland har sökt sig hit eftersom avkriminaliseringen av homosexualitet kom senare i Finland.

- Men under 1980-90-talets aidskris var den finska smittskyddslagstiftningen inte lika kontrollerande som i Sverige. Då åkte många svenskar till Finland för att testa sig där det inte var anmälningsplikt och man kunde testa sig anonymt, berättar Olov Kriström.

Ögonöppnare och utmaningar

Att både lära känna varandra och varandras samlingar är viktigt ur en rad perspektiv tycker Olov.  Det ger inspiration, motivation och bygger praktiska samarbeten där man kan dela med sig av sina material både till varandra och till forskare. Att bygga nätverken är nödvändigt eftersom de formella institutionerna som exempelvis riksarkiv och nationalmuseer ofta gör en nationell gränsdragning när verkligenheten har sett annorlunda ut.

- De faktiska liven har levts gränsöverskridande och då innehåller samlingarna material från olika håll. Vi är en nationell förening men tar emot allt som folk tycker passar hos oss oavsett om det kommer från Mexiko eller Finland eller Partille.

När Olov Kriström åkte till Litauen var han lite inställd på att åka dit för att höra hur QRAB kunde hjälpa till och bidra, men den viktigaste lärdomen han tog med sig var att det inte behövdes.

- Det finns absolut sådana frågor men det var en ögonöppnare för mig att se att det på plats finns ett livaktigt, existerande queert liv som inte behöver hjälp utan står på egna ben.

Den största gemensamma utmaningen för deltagarorganisationerna på mötet i Vilnius handlar om resurser. Även statliga institutioner drabbas av nedskärningar medan QRAB mestadels bygger på ideellt engagemang. Hur det än ser ut brottas alla med frågor om hållbarhet konstaterar Olov Kriström. Just nu befinner sig dock QRAB i en expansionsfas. Tack vare ett ökat bidrag från Västra Götalandsregionen kan Olov vara anställd på 20 procent och föreningen har nyligen fått lokaler i Stockholm. Basen i Stockholm gör att materialet är mer tillgängligt för besökaren jämfört med de strikta säkerhetsrutinerna på Riksarkivet.

- Om det i framtiden hade kunnat bli något liknande eget rum i Göteborg som är på våra villkor hade det varit fantastiskt.

Text: Annsofie Andersson

Läs om hur konst och poesi gav mindre stök och större lugn på biblioteket i Alingsås här

Läs om hur den svenska spelskatten samlas på Kungliga biblioteket här

Läs om unga läsambassadörer som stärker tjejer och lyfter läsningen på Kronogården här

Läs Mitt biblioteksminne med Alexandra Pascalidou här