Hallå där Emma Eriksson, bibliotekarie på Tranemo bibliotek
Sedan i höstas kan man som vuxen gå till biblioteket i Tranemo och lyssna på högläsning en gång i veckan. Ett kravlöst och enkelt sätt att ta till sig litteratur tillsammans med andra. Bibliotekarien Emma Eriksson är en av högläsarna och hon har hittills högläst allt från vetenskapliga artiklar till Franz Kafka.
Hur kommer det sig att ni har högläsning för vuxna på biblioteket?
- Vi började med det i höstas. Idén fick vi när vi gjorde ett studiebesök på ett bibliotek i Oslo där de hade högläsning för barn som gick ut via högtalare. Det nådde alla i rummet, man fick till sig litteraturen även om man kanske inte var där för att läsa. Jag tänkte att det här skulle vara väldigt kul att testa. Sedan var det en dag då vi inte hade några evenemang och vi skrev på vår anslagstavla att det var ”läsning hela dagen". Då var det flera vuxna som frågade oss: ”Var är läsningen? Var är högläsningen?”. Då förstod vi att även de vuxna faktiskt vill ha högläsning.
Hur går det till rent praktiskt?
- Publiken sitter i vår trappscen och högläsaren sitter längst fram i en fin stol, nästan som en tron, och läser. Vi har en mikrofon och ljudet går ut i ett högtalarsystem och man har möjlighet att använda hörslinga. Högläsningen sker på dagtid mellan 15.30-16.00 och vi bibliotekarier turas om att läsa och välja texter. I höstas var det någon ny i personalstyrkan som läste varje vecka, nu i vår har vi gjort så att jag läser jag alla torsdagar i januari, sedan läser en kollega på alla måndagar i februari, nästa kollega alla tisdagar i mars osv. Det här är nytt för oss och vi testar oss fram och ser vad som funkar bäst.
Hur tänker ni när ni väljer ut vad ni ska högläsa?
- Alla väljer lite olika. Jag har hittills läst vetenskapliga artiklar, populärvetenskapliga böcker och nu en klassiker, Förvandlingen av Franz Kafka i den lättlästa versionen. När jag läste en vetenskaplig artikel och hade jag förberett all statistik som var med i artikeln i ett bildspel bakom mig. Jag tycker det är ett kul sätt att skapa en kontaktyta med litteratur som människor kanske inte annars läser. Vissa kollegor har läst Pappan och havet av Tove Jansson och innan jul läste vi julberättelser. Det har varit väldigt blandat.
Vad har ni fått för reaktioner på att ni anordnar högläsning för vuxna?
- Folk säger att det är mysigt och att det är så kul att vi gör detta, vi har bara fått positiva reaktioner. Snittbesökaren som kommer hit är oftast äldre, det beror nog på att det är förlagt på dagtid. De som kommer brukar tycka att det är jättemysigt och de kommer tillbaka. Det har en bieffekt också, de som främst kommer hit för att hänga på en öppen och gratis plats får till sig litteraturen de med. Det väcker lite intresse och det kan vara ett bra sätt att nå ut med litteratur till personer som kanske inte läser själva.
Vad tror du det kan ge att man kan få komma till biblioteket och dela en berättelse tillsammans med andra på det här viset?
- Jag tänker att det finns väldigt få ställen i samhället dit du kan gå där det inte kostar något och där du har tillåtelse att bara få vara. Att du kan få komma dit och få dela en berättelse tror jag är speciellt för berättelser är det som svetsar samman människor. Det är inga jättestora mängder av människor som kommer till högläsningen men jag tänker att det handlar om kvalitet över kvantitet. Att kunna få förmedla litteraturen på ett så kravlöst sätt, människor gillar det.
Text: Annsofie Andersson
Läs om satsningen Öppna världar som ska väcka barns läslust i Göteborg här
Läs om bokslukaren som vill få flera att läsa med sina listor här
Läs om hur lästräffar innan träning ger sammanhållning inom idrotten här
Läs om det ålders- och demensvänliga biblioteket Deichman Oppsal i Oslo här