Hallå där...Susanne Redebo, verksamhetsutvecklare på Resursbiblioteket för meänkieli

Hur kommer det sig att ni har skapat den här frasboken?

- Det var min chef, Raisa Leussu, som kom på idén. Vi fick in frågor från bibliotek och en del frågor återkom gång på gång. Man ville ha ett ord eller en mening översatt i samband med att man ville uppmärksamma våra högtidsdagar, Meänkielidagen och Tornedalingarnas dag. Eller så ville man flagga upp lite knubbtexter på hyllorna där böckerna på meänkieli står. Eftersom resursbiblioteket har en hemsida med material för biblioteken kom vi på att göra en frasbok som finns på nätet och som byggs på allt eftersom.

Frasboken är under uppbyggnad och ni ser gärna att folk är med och bidrar?

- Ja, vi efterfrågar absolut fler fraser och ord som bibliotekspersonalen vill ha, det är bara att höra av sig till mig. Orden och fraserna översätts sedan av Sari Oja som är kulturpedagog i Övertorneå. Vi har fått många tips redan, men vi vill ha fler. Vissa bibliotek, framför allt i förvaltningskommunerna, har redan många skyltar på meänkieli i biblioteksrummet. Det är extra roligt att se att en del har skyltar på fasaden ut mot gator och torg, exempelvis ordet bibliotek på meänkieli som kan heta både ”pipliuteekki” och ”kirjasto”.

Hur kan man använda frasboken på sitt bibliotek?

- Det brukar vara bibliotekspersonalen själva som har de bästa idéerna om var de kan sätta upp en skylt. Här på Nordkalottbiblioteket har vi till exempel en toalett vid ingången. Där har vi satt upp en skylt där det står "hyysikkä" som betyder toalett eller utedass. Man kan göra på samma sätt med personalrum, kök eller utlåning. Det kan även betyda mycket att få se en skylt med ordet ”tervetuloa” som betyder välkommen. Det är också är en fördel om man kombinerar ord och meningar på meänkieli med en liten flagga. Många blandar ihop meänkieli med finskan trots att de är två olika språk och då kan flaggan ge en tydlig signal. Ett annat tips är att göra en utställning med föremål och sätta ord på sakerna, det gör det ännu mera visuellt och kan väcka nyfikenhet.

Tornedalingar bor i hela Sverige, inte bara i Tornedalen. Tycker du att alla bibliotek bör ha skyltar på meänkieli?

- Absolut! Flera bibliotek som jag besökt har sagt att ”det finns inga tornedalingar i den här kommunen”. Då brukar jag alltid fråga ”hur kan du veta det?”. Tornedalingar är den minst kända nationella minoriteten och vi kliver sällan in och säger ”hej jag är tornedaling, har du böcker på meänkieli?”. Men om biblioteken synliggör vårt språk och vår kultur på olika sätt fångar man också upp oss. Många bibliotek har berättat att de inte trodde att det skulle fungera när de skyltade med böcker på meänkieli, men då började tornedalingar att höra av sig. De tog kontakt med biblioteket och berättade att de uppskattade det. Assimilationspolitiken har tagit hårt på oss, flera generationer har faktiskt tappat vårt språk, att lyftas fram av biblioteken som når alla i samhället är jätteviktigt.

Många tornedalingar har gått miste om sitt språk när det inte har lärts ut till nästa generation. Hur ser det ut för meänkielin i dag?

- Det beror på vem du frågar, men jag tycker att det ser både bra och dåligt ut. Det som är bra är att många ungdomar börjar bli mer intresserade av sitt ursprung och de vill lära sig språket. Efterfrågan ökar och det finns numera många kurser på nätet. Svårigheterna är att det är svårt att lära sig ett språk som man inte använder i vardagen. Att förlita sig på språklektioner någon timme i veckan, det funkar inte om man inte gör andra insatser också. Den äldre generationen som har vuxit upp med meänkieli är på väg att dö ut, därför är det bråttom att få ihop de här generationerna. Vi måste hitta samtalsytor eller arenor där de kan mötas, prata och ta in det i vardagen. Biblioteken har en viktig uppgift när de plockar ut ord och fraser från bokhyllorna och gör det synligt i vardagen, det är mycket betydelsefullt. Annars kan många betrakta meänkielin som ”ett gammalt historiskt språk som håller på att dö ut, det är ingenting vi använder”. Det är signalvärde i att lyfta fram det och visa att det visst är ett vardagligt språk och vi ska använda det.

Text: Annsofie Andersson

Läs om hur utbildning i universell utformning ger ökat intresse i Norge här

Läs om den samiska biblioteksbussen Julla Májja här

Läs Mitt biblioteksminne med Rickard Söderberg här

Läs om 100 språk på tre våningar på Internationella biblioteket i Stockholm här