Döden - en lång historia

Döden och hanteringen av de döda har en lång historia med olika seder och bruk. Sätten att begrava sina närmaste har förändrats – religion och kultur har skapat olika uttryck för den sista vilan, men också geografisk plats och social klass har spelat stor roll för hur traditionerna har utformats.

Alla helgons dag har firats utan avbrott i flera hundra år. En unik kalendersticka från Lödöse museum ger oss inblickar i det katolska Sverige under medeltiden.

Om du trodde att bronsåldern var en kram- och pussperiod där alla älskade varandra och levde i fred och frihet - tänk om. Skelettfynd skvallrar om brutalt våld, barnamord och massgravar.

”Och tale nu Herren Gud själf genom minnesstenen till vår församling och alla dem, som färdas vägen här förbi. Påminne oss stenen att tänka på vår egen förestående bortgång och sörja för vårt eviga väl. Herre Gud! Lär oss att räkna våra dagar, att vi må få ett vist hjärta. Amen.”

På Göteborgs naturhistoriska museum finns mellan åtta och tio miljoner döda organismer och djur. Men ur ett biologiskt perspektiv är döden inte särskilt sorglig - den kan helt enkelt ses som en förutsättning för liv!

Framför Stadshuset, mitt på Plantaget i Vänersborg, står en vacker gatlykta i gjutjärn. Men dess namn har en lätt morbid klang - mandråparen.

Vad döljer sig bakom bokstäver och siffror på en gammal gravsten? Och hur kan den bidra till att lyfta fram en bygds historia? Detta var frågor som ställdes i ett projekt där Horreds, Istorps och Öxnevalla Hembygdsförening tillsammans med Västarvet tydde texter på kyrkogårdarnas gravstenar från 1600- och 1700-talet.