Igångsättning

Ibland måste en förlossning av olika anledningar hjälpas igång. Igångsättning innebär att förlossningen startas på konstgjord väg.

Vanliga orsaker till igångsättning är:

  • Vattenavgång sedan ett till tre dygn (beroende på om du är förstföderska eller omförderska) utan att du har värkar.
  • Tvillinggraviditet.
  • Minskad fostertillväxt.
  • Havandeskapsförgiftning (preeklampsi).
  • Diabetes.
  • Graviditet som varat mer än 41 veckor.
  • Sjukdom hos mamman.
  • Sjukdom hos barnet.

Hur går en igångsättning till?

När du kommer till avdelningen träffar du en barnmorska som förbereder dig inför igångsättning även kallat induktion. Hen känner på din mage för att veta hur barnet ligger, lyssnar på fosterljuden med en tratt och kopplar på CTG fosterövervakning. Ibland behöver man göra ett ultraljud för att säkerställa barnets läge i livmodern och blodtryck samt puls kontrolleras. En vaginal undersökning utförs av en barnmorska eller läkare för att se hur mogen livmodertappen är. Bedömningen görs utifrån hur livmodertappen är riktad i slidan, hur mjuk den är samt om den är öppen. Utifrån livmodertappens mognad bestäms sedan vilken metod som är mest lämplig för igångsättning. Det är vanligt att flera metoder användas för att förlossningen ska starta. Du kan röra dig fritt efter att induktionen är startad och CTG är klar.

Om livmodertappen är omogen används följande metoder

Kateter (Mekanisk igångsättning)
Om livmodertappen mognat lite och börjat öppna sig kan man via slidan föra in en tunn kateter genom livmodertappen till livmodern. I änden på katetern finns en lite ballong som fylls med vatten och blir ungefär stor som en golfboll. Ballongen hamnar precis nedanför barnets huvud. Katetern hänger ut ur slidan, sträcks och tejpas på låret. Ballongen ger ett mekaniskt tryck nedåt så att modermunnen öppnar sig och kroppens egna prostaglandin utsöndras. När ballongen ramlar ut är modermunnen öppen cirka tre till fyra cm. Nästa steg blir att ta hål på fosterhinnorna (amniotomi). Om katetern inte ramlat ut efter 24 timmar tas den bort och en ny bedömning görs för att bestämma hur man ska fortsätta. När katetern är insatt kan man känna av molvärk eller mensvärk som försvinner efter ett tag.

Prostaglandin (medicinsk igångsättning)
Om livmodertappen är omogen (bakåtriktad, lång, fast konsistens och sluten) används prostaglandin för att den ska mogna. Metoden kan även användas om det inte går att lägga en kateter med ballong eller på önskemål från dig. Prostaglandin kan ges på olika sätt.

Angusta
Tabletter med prostaglandin, Angusta, tas via munnen. En dos ges varannan timma och högst åtta doser/dygn. Ofta känner man ingenting förrän efter fem till sex doser. Man kan känna molvärk, mensvärk och magen blir hård som vid värkar. Ibland kommer förlossningen igång innan alla doser ges, men ibland får en ny bedömning göras efter att man fått åtta doser av läkemedlet. Igångsättning med Angusta kan upprepas under flera dygn. Biverkningar är ovanligt men illamående, diarré och feber kan eventuellt uppstå.

Med jämna intervall övervakas barnets hjärtljud med CTG under tid behandlingen pågår.

Gel med prostaglandin
I enstaka fall kan gel med prostaglandin läggas längst upp i slidan och verkar då lokalt på livmodertappen. Första timmen efter att du fått gel är det viktigt att du ligger ned så inte gelen rinner ut. Därefter kan du vara uppe och röra dig som vanligt. Efter sex timmar görs en ny bedömning. Gelbehandling kan behöva upprepas flera gånger innan livmodertappen mognat tillräckligt för att gå vidare till nästa steg.

I enstaka fall kan ett litet inlägg (som en liten tampong) läggas i långt upp i slidan som långsamt utsöndrar prostaglandin. Inlägget tas ut efter 24 timmar om ingen effekt uppnåtts.

Hinnsvepning
För att stimulera mognaden av livmodertappen kan hinnsvepning göras. Det är en barnmorska eller läkare som utför hinnsvepning. Hen gör en vaginalundersökning och känner på livmodertappen. Då förs ett finger in genom livmodertappen till den inre modermunnen och genom en cirkelrörelse lossas fosterhinnorna från de nedre delarna av livmodern. Detta stimulerar frisättningen av det kroppsegna prostaglandinet. Metoden kan ibland upplevas som obehaglig och smärtsam. Efter en hinnsvepning är det vanligt med en mindre blödning och det förekommer ofta blodtillblandad/brunaktiga flytningar. Oregelbundna sammandragningar är också vanligt. Blödningar och sammandragningar kan komma samma dag eller någon dag efter.

Hinnsvepning görs på barnmorskemottagning eller på sjukhuset.  

Om livmodertappen är mogen används följande metoder

Om livmodertappen är mjuk, förkortad och öppen 2-3 cm är den ”mogen”.

Ta hål på fosterhinnorna (amniotomi)
Om modermunnen är öppen 2-3 cm, mjuk och förkortad använder barnmorskan en liten plastkrok och tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går. När vattnet rinner stimuleras naturliga sammandragningar. Vanligen avvaktar man en till två timmar för att invänta sammandragningar. Om värkarna inte kommer igång efter amniotomi ges ett värkstimulerande dropp.

Dropp (Oxytocindropp)
När vattnet har gått och sammandragningarna inte har kommit igång sätts ett dropp med det kroppsegna hormonet oxytocin. Oxytocinet påverkar livmodern och stimulerar till värkar. Det är ganska vanligt att det är först vid detta steg som du får igång förlossningsvärkar, framför allt om du är en förstföderska.

Takten på droppet justeras och kontrolleras av barnmorskan för att få lagom många värkar. Droppet pågår vanligtvis under hela förlossningen och barnets hjärtljud övervakas med CTG.

Hur lång tid tar en igångsättning?

Hur lång tid det tar från att man startar en igångsättning tills barnet föds är väldigt svårt att säga i förväg. Om livmodertappen redan är mogen är det lättare att sätta igång förlossningen eftersom naturen själv redan påbörjat processen. Induktionen lyckas om man får igång värkar som är effektiva och som leder till att modermunnen öppnar sig.

Ibland kan det ta flera dagar (1-3 dagar) att få igång ett förlossningsarbete. Det är bra att vara rustad med tålamod – precis som då förlossningen startar spontant. Om värkar inte kommit igång på ett dygn betyder det inte att igångsättningen är misslyckad, bara att du behöver mer tid.

Börja gärna tidigt att träna på att fokusera på andning. 

Risker med igångsättning

Det kan vara svårt att veta hur mycket behandling som behövs. Det är också olika hur man reagerar på de mediciner som ska sätta igång förlossningen. Därför kan det hända att värkarna blir för täta och starka eller för svaga. En liten risk vid igångsättning är att det blir för mycket värkar och i mycket ovanliga fall kan täta värkar göra så att livmodern spricker. Detta kan hända om man fått ett kejsarsnitt vid tidigare förlossning. Personalen ansvarar för att styra behandlingen så att värkarna blir lagom starka och täta. Överstimulering/för täta värkar kan påverka barnets hjärtljud, vilket är anledningen att vi med jämna mellanrum kontrollerar barnet med CTG. Det är viktigt att du gör oss uppmärksamma på om dina värkar kommer tätt eller om du får en plötslig smärta.

Förlossningen behöver inte bli mer komplicerad för att den blivit igångsatt, men det är vanligt att igångsatta förlossningar tar längre tid. Aktuell forskning visar att risken för kejsarsnitt inte är ökad när det gäller en frisk kvinna och fullgången graviditet men vid en sammanslagning av andra indikationer för induktion ses en ökad risk att förlossningen slutar med ett akut kejsarsnitt.