Soldaten plockade med sig kulknappen som sägs ha dödat Karl XII

Den 30 november 1718 sköts Karl XII till döds vid den norska fästningen Fredriksten.  Soldaten Mårten Nordenstierna från Sjuhärad ska ha vaktat i en skyttegrav alldeles i närheten. Han blev själv vittne till kungamordet och såg hur kulan studsade mot en sten. Nordenstierna plockade upp mordvapnet och upptäckte att det var en omgjord knapp från en av Karl XII:s uniformer.

På den tiden florerade myter om att Karl XII var ”hård mot skott”. För att fälla kungen krävdes alltså något unikt, till exempel en silverkula. Väl hemma i Deragård i Öxnevalla började soldaten berätta historier och skryta över sitt fynd, som hade dräpt självaste kungen.

När en person erkände mordet i Stockholm gick prästen i Öxnevalla till Nordenstierna och uppmanade honom att göra sig av med kulknappen. Soldaten och prästen gick till ett ställe i närheten av Deragård och slängde den i ett grustag. Var det så att en förbannelse vilade över kulknappen?

1924, ungefär två hundra år senare, hittade smeden Carl Hjalmar Andersson kulan på grusgången i sin trädgård i Horred. Smeden hade hämtat grus från ett grustag i Deragård och var bekant med historien om Nordenstierna.

Han visade fyndet för Albert Sandklef, chef för Varbergs museum, 1934. Sandklef undersökte kulan och presenterade den 1940 som Kulknappen som dödade Karl XII.

Något som stärker myten i Öxnevalla är att den är mer detaljerad än på andra ställen. Det fanns verkligen en soldat som hette Mårten Nordenstierna i Öxnevalla.

Små, blyfria hål i kraniet eldar på historien om kulknappen

Det finns fler ”bevis” för att det var kulknappen som tog kungen av daga.
En undersökning av Gösta Forssell 1917, världens första professor i radiologi, visar att Karl XII:s kranium saknar spår av bly. Det svenska artilleriets minsta kulor var dessutom mycket större än hålen i kungens tinningar. Rent tekniskt är det svårt att gjuta små kulor av järn. Resultatet stärkte tidigare föreställningar om att kungen blivit skjuten av en specialprojektil – och skrönan om kulknappen blåstes upp på nytt.

Genetisk jämförelse

2001 gjorde Marie Allen, professor i rättsgenetik, en genetisk jämförelse mellan kungens blodiga handskar och material från kulknappen. Mycket riktigt fanns det likheter, men de gällde en liten del av arvsmassan i mitokondrierna, cellernas kraftverk. Väldigt många människor, omkring en procent av befolkningen, har samma DNA-profil. Det går därför inte att dra några större slutsatser av resultatet.

Historikern och författaren Peter Englund har länge avfärdat historien om kulknappen. Han lyfter fram en annan, enligt honom, mer trovärdig teori.

Svante Ståhl, tidigare överingenjör, har samlat bevis för det smitts järnkulor till finkalibriga vapen långt tillbaka i tiden. I de norska inventarieförteckningar och artillerimanualerna har Ståhl hittat belägg för att norrmännen använt smidda järnkulor av samma dimension som dödade kungen.

Peter Englund anser det därmed bevisat att berättelsen inte är något annat än en skröna.

"Spännande, men osanna berättelser har en tendens att tränga ut dem som är mindre bra, men sanna. Det ser vi dagligen på sociala medier. Historien om kulknappen är ett tidigt exempel på fake news."

Rolf Uppström ingår i en forskargrupp som begärt tillstånd att öppna Karl XII:s grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Det skulle i så fall bli den fjärde gravöppningen, senast man öppnade graven var 1917. Uppström anser det vara fullt möjligt att kungen sköts med kulknappen.

Uppström lyfter fram en undersökning som Rudolf Cederström, intendent vid Livrustkammaren, gjorde 1917. Slutsatsen blev att dödskulan borde vara mellan 19 och 20 millimeter. Om det stämmer går det att utesluta norska musköter som sköt mindre kulor av bly från huvudfästningen, eller hagelskott från skansarna Overberg  eller Mellemberg.

Enligt Uppström stämmer storlek, vikt och dimension. Materialet är bly med ett mässingshölje.

"Jag lutar åt att Karl XII sköts på ganska nära avstånd av svenskarna."

Rolf Uppström har nyligen kommit ut med boken "Den okända kulan" där han sammanfattar sin forskning kring dödsmysteriet.

Och därmed är sista ordet om kulknappen ännu inte sagt.