Munkbråk spårade ur i Lödöse
Ett brev skrivet i Lödöse vittnar om en våldsam, något urspårad, historia om två munkar av det lite råare slaget. Fattigdomslöftet, som är munkarnas egen kodex, verkar inte ha stillat de bådas begär efter pengar och egendom.
Grälet mellan Johannes Torkelsson och Nicolaus från Lödöse blev så våldsamt att klosterföreståndaren skrev ett brev till sin överordnade i Rom för att be om råd. I brevet föreslås det att Johannes Torkelsson ska få behålla sitt arv, trots att han är munk. Johannes mamma Anna ska dessutom skänka ett hus till klostret, som ska byggas i staden Oddeval. Det är inte helt långsökt att betrakta förslaget som en muta.
Brevet från Riksarkivet är lite svårtolkat, men det verkar som att munkarna har träffats på stan och blivit ännu mer osams om några ägodelar, två marker penningar och en guldring. Huruvida Nicolaus var avundsjuk på Johannes framgår inte av brevet. Men det råder inga tvivel om att de båda munkarna övergett den gängse uppförandekoden och spårat ur.
Visade stjärten och drog svärd
Nicolaus ska ha lyft på sin kjortel och ”visat fram sin bakdel och sitt bihang”. Johannes å sin sida drar svärd och slår det våldsamt i huvudet på sin medbroder. Munkar fick inte vara beväpnade så svärdet måste ha tillhört någon annan, vilket gör att vi kan lägga till ytterligare ett regelbrott. Tillsammans med en vän lyckades Johannes få Nicolaus fängslad i staden. Och eftersom munkar inte fick fängslas av världsliga myndigheter, så måste en mängd regler ha kringgåtts även här.
Så, ett liv som munk behöver inte nödvändigtvis betyda hårt arbete, tidiga morgnar med bön och gregoriansk sång, surt öl och bröd till middag. Historien om de två värsting-munkarna från Lödöse visar att det även förekommit råskinn i klostren.