Skrivet i stjärnorna?

En ensam människa under stjärnhimlen.

Har du också fastnat på sidan med horoskop i en veckotidning hos frisören? Eller kanske lånat en bok om astrologi på biblioteket? Astrologi har något lite pinsamt över sig, trots att det varit en gemensam nämnare mellan kulturer i årtusenden.

Man bläddrar lite i en tidning, och vips har man fastnat på sidan för horoskop. Är det något du gladeligen skulle berätta för andra? Kanske inte. Varför anses det som något pinsamt och kanske lite fult med astrologi och inte minst horoskop?

Kultplatser och kalender

Astrologin har flertusenåriga rötter i människans historia och både har funnits och finns närvarande i många kulturer. Människan har i alla tider vänt sig mot himlen för att söka svaren på sina frågor. De tidiga civilisationerna i Babylonien, senare i Egypten och i antikens Grekland hade stora kunskaper i både astronomi och astrologi.

Det finns många olika typer av monument som visar på bandet mellan människan och astronomin, med Stonehenge som ett av de mest kända exemplen. Dessa monument användes sannolikt både som kultplatser och som instrument för att skapa ett slags kalender över solens, månens och planeternas rörelser.

Men även samlingarna från Västarvets museer kan man hitta föremål som vittnar om människans försök att förstå sin plats i universum.

Skolplansch från Vänersborgs museum föreställande månens förhållande till solen.

Från geocentrisk till heliocentrisk världsbild

På 1600-talet övergick man i västvärlden från en geocentrisk till en heliocentrisk världsbild och astrologin började glida ifrån den vetenskapliga astronomin.

Men trots det fortsatte den att ha stor betydelse och finns närvarande i vårt samhälle än idag. Kanske är det alltid mot stjärnorna vi till slut väljer att vända oss när svaren inte står att finna någon annanstans?

Och ibland kan det ju fungera som ett slags gemensam nämnare – både historiskt sett och kulturer emellan. Det som förut var lite fult och pinsamt kan ju visa sig vara riktigt vackert.