Smittspårning är mycket viktigt för att bekämpa ökningen av alla STI. Det är alltid behandlande läkares ansvar och skyldighet att se till att smittspårning blir gjord. Det är viktigt framför allt då klamydia ofta inte ger symtom samt att snabb upptäckt och behandling förhindrar allvarliga biverkningar som till exempel sterilitet.
Patient som har en sexuellt överförbar infektion eller som misstänks vara smittad är skyldighet att delta i en smittspårning, enligt smittskyddslagen, 3 kap. 4 §. Syftet är att patienten ska uppge de kontakter som han/hon haft under en viss tid. Hur långt tillbaka som man ska smittspåra beror på vilken infektion det rör sig om.
Alla uppgifter som patienten lämnar till smittspåraren är skyddad av hälso- och sjukvårdssekretessen som är mycket sträng enligt Offentlighets och sekretesslagen, 7 kap. 1 §. Ingen av de personer som uppges i en smittspårning har möjlighet att få reda på vem som uppgav dem.
Socialstyrelsens handbok vid smittspårning av sexuellt överförbara sjukdomar
Boken innehåller bl.a. metodik för smittspårning ”steg för steg”, fakta om sjukdomarna och lagstiftning samt berör stöd till personer med hiv och till kroniska bärare av hepatit B. Även smittspårning av omyndiga behandlas. Läs mer i Socialstyrelsens handbok vid smittspårning av sexuellt överförbara infektioner.
Dokumentation
Nedan beskrivs kortfattat vad som ska stå i index patientjournal och vad som ska stå i smittspårningsjournalen. Läs mer i Socialstyrelsens handbok vid smittspårning av sexuellt överförbara infektioner under kapitel dokumentation.
Index journal
I index patientjournal antecknas det som är relevant för patientens vård och behandling och direkt relaterar till honom eller henne 3 § patientjournallagen [1985:562]. I patientjournalen ska det alltid stå vem som utfört smittspårningen, om det är någon annan än den behandlande läkaren, samt datum för när smittspårningsärendet påbörjades och när det avslutades. Smittspårningsärende är inte avslutat förrän det konstaterats eller så långt det är rimligt har utretts vem som har smittat indexpatienten och om några ytterligare personer har smittats.
Om ärendet övertas av smittskyddsläkaren ska det också antecknas i journalen. Man ska alltid kunna göra en koppling mellan indexpatientens patientjournal och samtliga smittspårningshandlingar som är relaterade till indexpatienten.
Smittspårningshandlingar
Uppgifter som rör smittspårning förs i separata smittspårningshandlingar där man dokumenterar uppgifter som är av betydelse för smittspårningsärendet. Det är viktigt att hålla isär vad som ska antecknas i smittspårningshandlingarna respektive patientjournalen.
Smittspårningshandlingarna skall innehålla information och fakta som är relevanta för smittspårningen.I den offentliga hälso- och sjukvården betraktas smittspårningshandlingarna som allmänna handlingar som omfattas av sekretess.
STI-provtagningsmall
Frågor till STI-provtagningsmall
Målgrupp
STI-provtagningsmall var till en början ”sällanprovtagaren”, men under arbetets gång har även mer vana provtagare börjat efterfråga den hjälp som en mall kan ge. STI är komplicerat och det går inte att göra en vägledning som ger ett entydigt svar på allt. Patienterna är individer med varierande bakgrund och risktagande. Många kommer enbart för att testa sig för klamydia eller hiv och andra vill ta prov ”för allt”.
Vi ska vara frikostiga med STI-provtagning, men vi bör alltid ta en anamnes för att kunna komma fram till vilket eller vilka prover som bör tas. Den som kommer för ”bara ett klamydiaprov” kan behöva testas för mer. Misstänker sig någon ha en sjukdom som faller under smittskyddslagen så har man rätt till provtagning utan att i detalj behöva berätta om varför. En person som frågar om hiv kan vara utsatt för en risk som han eller hon inte vill redogöra för.
Var lyhörd! Vi kan i praktiken aldrig neka någon att få göra ett hivtest.
Ställ rätt frågor
För att man ska kunna ta rätt prover vid STI-misstanke krävs att man ställer rätt frågor. Inte bara för vilket slags test man bör göra och när, utan också för att få veta från vilka provtagningslokaler.
Tiden från smitta till positivt prov varierar för de olika STI-sjukdomarna. Det betyder att man inte bara ska fråga om symtom utan också om hur man haft sex och när.
För att underlätta har vi utformat frågor till patienten som bl.a. handlar om sexuell praktik (hur, var, med vem?). Användes kondom hela tiden? En enkel manual kan inte ta upp alla frågor men är en början till ett fördjupat samtal.
Du som provtagare måste våga fråga!
Ett minimikrav är att patienten informeras om förutsättningarna för en korrekt provtagning. I mallen anges tre angelägenhetsgrader för provtagning: låg, medel och hög. Angelägenhetsgraden ”medel” bör leda till en utförligare anamnes: Går det till exempel att få fram fler uppgifter om patientens och dess partners ”riskbeteende”? Prov kan behöva tas även om angelägenhetsgraden är ”låg”. Eventuella omständigheter utanför manualen får vägleda.
Vi vet för lite om smitta vid oralsex. Hur farligt är det? Kan man smitta vidare?
Vi behöver också mer kunskap om Mycoplasma genitalium. I nuläget rekommenderas inte rutinmässig provtagning. Och Mycoplasma faller inte under smittskyddslagen.
Tänk på andra STI-sjukdomar
Den som kommer för en specifik smittspårning eller som redan har en diagnostiserad STI-sjukdom, bör också bedömas enligt mallen. Den som har en STI-sjukdom kan ha fler.
Vid sexuella övergrepp räcker inte mallen till utan det krävs mer omfattande åtgärder och provtagning, inklusive så kallade ”0-prover”, se anvisningar från akutmottagning/kvinnoklinik.
Peter Nolskog
Bitr. smittskyddsläkare
Smittskydd Västra Götaland
Västra Götalandsregionen
