Via Querinissima – en kulturrutt som förenar Europa

Kulturrutter, Cultural Routes, är ett program från Europarådet, lanserat 1987 när Santiago de Compostela blev första certifierade led. I dag finns drygt 40 certifierade rutter i Europa, varav sju passerar genom Sverige. Certifieringen förnyas vart tredje år och är en kvalitetsstämpel. Rutterna binds samman av historia, geografi eller tema. Syftet är att lyfta det gemensamma kulturarvet, stärka det lokala kulturlivet, främja interkulturell dialog och hållbar kulturturism.

På initiativ av bland andra Västra Götalandsregionens kulturnämnd, bildades projektet Via Querinissima – från myt till historia, tillsammans med ett par andra medlemsregioner. I första hand rör det sig inte om en faktisk vandringsled, de medverkande regionerna utgör snarare rutten, som alla ligger utmed den väg Pietro Querini vandrade. Målet med projektet är att uppnå Europarådets certifiering för europeiska kulturrutter.

Via Querinissima – från myt till historia

Utgångspunkten för projektet är handelsmannen Pietro Querinis dramatiska resa år 1431. Efter ett skeppsbrott i Atlanten, utanför den nordnorska kusten, återvände han efter lång tid till Venedig – en färd som förde honom genom dagens Västra Götaland. Enligt hans resedagböcker passerade han Lödöse, dåtidens port mot kontinenten och platsen för det tidiga Göteborg. Querinis väg lyfts i dag fram på Lödöse museum, i programverksamhet och fördjupade studier.
I Västra Götaland finns 100 mil pilgrimsleder. Med Lödöse, Skara och Varnhem som centrala besöksmål kan Via Querissima bli ett värdefullt tillskott och kopplas till den certifierade rutten i Sankt Olavs spår.

Kriterier och värdegrund

En kulturrutt ska ha ett tema med förankring i europeiska, demokratiska värden. Den ska knyta samman länder och kulturarvet – både det faktiska och immateriella. Certifiering kräver att projektet utvecklas av experter från olika regioner, främjar ungas kulturutbyte och bidrar till hållbar turism.
Förhoppningen är att Via Querinissima ska uppfylla kriterierna och bidra till att lyfta det gemensamma europeiska kulturarvet.

Pietro Querini – en kulturell bro mellan nord och syd

År 1431 lämnar den venetianske handels- och adelsmannen Pietro Querini Kreta tillsammans med 68 besättningsmän. De är på väg till Brugge i Flandern, en av Europas mest betydelsefulla hamnstäder. Ombord har de en dyrbar last: Malvasia, ett exklusivt, sötstarkt vin.
Redan efter ett par veckor hamnar de i en förfärlig storm som slår till med full kraft. Master knäcks, segel rivs sönder. Segelförmågan försvinner. Efter att ha drivit runt på havet i flera veckor hamnar männen på den öde ön Sandøya i Nordatlanten. Då har de flesta besättningsmännen dött av svält och kyla. När allt hopp är ute, räddas Querini och de då tio, överlevande besättningsmännen. En fiskare och hans son från den nordnorska ön Røst, tar med sig de skeppsbrutna hem.

Det är vinter och resurserna knappa. Trots det tas de emot med stor gästfrihet, vilket gör stort intryck på Querini. Vad som också gör stort intryck är den torkade fisken skrei, som utgör grunden för lokal ekonomi och försörjning.

Tre månader senare vänder Querini och besättningen hemåt igen. I packningen tillbaka till Italien finns fisken med. Det blir starten för dess spridning i den venetianska och numera sydeuropeiska matkulturen. Mötet mellan venetiansk renässanskultur och nordnorsk kusttradition är ett tidigt och ovanligt exempel på interkulturellt utbyte i Europas periferi. Resan söderut går via Trondheim, Vadstena och den svenska hamnstaden Lödöse, som då är en livlig och brokig hamnstad med dominikankloster, kunglig borg och ett pulserande handelsliv. Här finns härbärgen för tillresta och goda möjligheter att resa vidare ut i Europa. Tre av besättningen ordnar transport söderut via Rostock, medan Querini och de övriga sju väljer att ta vägen mot London.

Via Querinissima följer Pietro Querinis historiska rutt. Vägen binder samman geografiska områden och identiteter, från Medelhavet till Nordatlanten, där arvet efter Querini lever kvar än i dag. I regioner som Veneto och Lofoten hyllas den torkade fisken med festivaler, mattraditioner och kulturutbyten.