Utvecklingsmöjligheter, variation och fina kollegor – två logopeder berättar

Olika vägar till yrkesvalet

På Västra Götalandsregionen arbetar strax under 200 logopeder – två av dem är Emma och Venus. De arbetar båda på logopedimottagningen på Skaraborgs sjukhus (Skas) i Skövde. Emma har sexton års erfarenhet och doktorerar nu på halvtid. Hon drogs till logopedyrket för att utbildningen förenade både språk, psykologi och medicin. 

– Då behövde jag inte välja utan fick flera vetenskapliga discipliner i en utbildning. Jag har alltid tyckt att språk och hjärnan är intressant, vilket ledde till att jag nu forskar, säger Emma.

Venus gick ut logopedprogrammet i juni 2025 och fick ett vikariat på avdelningen strax innan examen. För henne började yrkesresan i en helt annan värld – på teaterscenen. Men när pandemin slog till försvann skådespelarjobben och Venus blev tvungen att fundera på alternativa vägar.

– Under teaterutbildningen blev jag fascinerad av just det här med röstlogopedi. Så jag sökte till logoped för att ha något att göra under pandemin – och fastnade, berättar hon. 

Konsulter på sjukhusets olika avdelningar

Det finns olika inriktningar inom logopedi. Den vanligaste inriktningen är barnlogopedi men Emma och Venus är neurologopeder. På Skas fungerar de som konsulter på sjukhuset. De får remisser från olika avdelningar och får gå dit och göra bedömningar. 

En vanlig dag för Emma, Venus och deras kollegor börjar med ett gemensamt frukostmöte, där de går igenom listor över nya patienter. Det kan vara patienter från intensivvårdsavdelning, akutvårdsavdelning, lungmedicin, njurmedicin eller strokeavdelningen, som de har ett fast samarbete med. På strokeavdelningen, där de ingår i arbetsgruppen, blir det ytterligare ett morgonmöte. Där får de information om nya strokepatienter med exempelvis afasi eller dysfagi. Patienterna fördelas mellan logopederna, som tar några var. Mellan patientmötena kan det även vara telefonmöten. Som logopeder arbetar de med ett brett spektrum av sjukdomar.

– Afasi, när man har svårt att hitta ord, är vanligt på grund av stroke. Dysarti är när talmotoriken är påverkad, vilket leder till otydligt tal. Dysfagi innebär sväljproblematik, vilket i sin tur kan bero på andra sjukdomar som demens, MS eller andra ovanligare sjukdomar, berättar Venus.

Kärlek och rötter påverkade val av arbetsplats

Efter många år i Region Stockholm och Region Skåne attraherades Emma av det goda ryktet om logopedimottagningen på Skaraborgs sjukhus. Emma är uppvuxen i Tibro så det blev också en resa tillbaka till rötterna när hon började jobba i Västra Götalandsregionen 2020.

– Det finns mycket utvecklingsarbete just på denna arbetsplats, vilket lockade mig. Redan i annonsen läste jag att det fanns en koppling till universitetet och forskning genom en person som är anställd för att vara en länk mellan sjukhuset och Göteborgs universitet (GU). Flera innovations- och förbättringsprojekt har genomförts på mottagningen de senaste åren. Exempelvis kring digitalisering och vårdbesök i hemmet, säger Emma.

Venus är född och uppvuxen i Göteborg och bodde där när hon påbörjade logopedstudierna. Men eftersom hon hade träffat en man som bodde i Skövde sökte hon den verksamhetsförlagda praktiken där för att kunna vara med honom. 

– I samma veva som vi flyttade ihop i radhus i Skövde, strax innan examen, hörde min nuvarande chef av sig angående ett jobb på Skaraborgs sjukhus. Alla bitar föll på plats. Det var som om det var ”meant to be”, säger hon. 

Bra möjligheter till karriärutveckling och forskning

Venus har ett vikariat som har förlängts stegvis – en verklighet hon tror delas av många nyutexaminerade logopeder. Just nu trivs hon jättebra och har inte valt inriktning för framtiden än. Hon funderar på om en kombination med 50% som neurologoped och 50% som röstlogoped skulle kunna vara något i och med att hennes intresse ursprungligen var kopplat till fonasteni – rösttrötthet. Det är en typ av röstbesvär som drabbar exempelvis skådisar men framför allt lärare och förskollärare. 

– Jag upplever att man har goda möjligheter att utvecklas i det man är intresserad av. Vår chef är väldigt lyhörd för olika intresseområden, man kan ta upp det i sitt medarbetarsamtal, säger hon.

Emma doktorerar på halvtid. Det innebär 50 % kliniskt arbete och 50 % forskningsutbildning på GU. Det kliniska arbetet är till stor del inom strokeenheten men hon är även med i team för ALS och hjärntumörer. 

– Min forskning handlar om afasi efter stroke. Vi undersöker bättre sätt att mäta svårigheter att hitta ord, genom att testa patienten i mer vardaglig kommunikation än de mer strukturerade språktester som nu används. Vi vill hitta ett sätt som fungerar bättre kliniskt men inte tar mer tid, berättar hon.

Emma uppskattar att det finns så goda karriärutvecklingsmöjligheter på arbetsplatsen. 

– Innan jag doktorerade gjorde jag först min masterutbildning på deltid. Jag sökte forskningsmedel till det via personen som är kopplad till GU. Därmed kunde jag avsätta arbetstid utan gå ner i lön då detta ersattes med forsknings- och utvecklingsmedel.

Utmaningar att övervinna

Emma upplever att det tuffaste med jobbet är när patienterna har svåra sjukdomar och tuffa sociala situationer.

– Då kan man känna att man inte räcker till. I vissa fall träffar det en lite extra och man bär med sig saker hem. Men det är dubbelt eftersom det särskilt är att man just hjälper i svåra situationer som gör jobbet så värdefullt, säger hon.

För Venus, som fortfarande är ny och lär sig en massa är det en utmaning att ha tålamod med sig själv. Hon har varit van vid att vara erfaren och känna sig duktig i sina tidigare jobb som skådis och SFI-lärare.

– Nu måste jag påminna mig och att det inte går att jämföra med andra yrken, man måste lära sig på nytt hur saker fungerar. Och jag lär mig mycket av mina rutinerade kollegor, säger hon.

Venus berättar också att hon tidigare faktiskt har haft sjukhusfobi, som hon nu har övervunnit.

– Jag trodde tidigare att jag inte ens skulle kunna vara med på till exempel kameraundersökningar via näsan ner i svalget. Men nu känner jag mig inte svimfärdig och illa till mods längre, berättar hon glatt.

Att ha kul, utvecklas och spela roll

På frågan om vad som är det bästa med jobbet tycker Venus att det är kollegorna och variationen mellan de olika avdelningarna.

– Man lär känna nya avdelningar och deras personal och kultur. Jag gillar att träffa många nya människor och lär mig om olika sjukdomar och begrepp beroende på avdelning, säger hon.

Emma återkommer till de goda utvecklingsmöjligheterna. Hon lyfter även att de är ett så roligt gäng på mottagningen som gör att det är kul att gå till jobbet och arbeta tillsammans. Det är också viktigt att ha ett jobb som verkligen spelar roll.

– Sväljning, ätande och kommunikation är så viktigt för människors livskvalitet. Så det är väldigt värdefullt att få hjälpa till med det, säger Emma.

Text: Charlotte Wärnå
Foto: Nataliia Rakhaieva