Anna Olsson och textilkonsten som berör

Tygbitar med muslimska namn broderade

Anna Olsson är textilkonstnär och psykolog som jobbat både på häktet och i flyktingbarnteamet. I ateljén väver hon oftast bilder. Bilder som berättar och som kräver förändring.

Hej Anna! För några år sedan broderade du på örngott. Varför?

Jag såg ett filmklipp på hur vuxna män stod på Mynttorget i Stockholm och skrek åt barn och ungdomar med hat i rösten att de inte är välkomna i Sverige. Hur är det möjligt att vuxna män beter sig så mot asylsökande och krigsskadade barn och ungdomar? Är det för att vi låter det ske? Därför ville jag säga så tydligt jag förmådde: Till alla er barn och ungdomar som tvingats ta på er ryggsäcken och vandra över, berg, öknar, vägar, rangliga båtar och lämna det ni älskar mest era mammor, syskon, pappor, vänner och hem. Ni är välkomna! Jag har broderat kuddar till er där ni kan vila kinden och gråta ut er smärta.

I en föreläsning har du en gång sagt att vävningen för dig är ett sätt att orka med ditt engagemang för de ensamkommande. Att vävningen fungerar som en källa att hämta kraft ur. Kommer jag ihåg det rätt?

Absolut! När det är kaos och när ohyggligt tungt på jobbet måste jag väva. Dels för att hämta kraft men också för att förstå. På något sätt är det i vävstolen världen blir begriplig för mig och där jag läker ihop för att orka med att försöka göra världen något litet bättre.

Vem tycker du borde brodera mera?

Den som har makt över andra borde stanna upp och brodera. Till exempel hur skulle det bli om tjänstemannen som nekar ett barn asyl behövde brodera namnet på barnet? Tänker på Lise Bjørne Linnerts projekt där mördade kvinnors namn broderas.

Vill du läsa mer om Anna och se bilder på hennes arbete i vävstolen, klicka in på hemsidan här.


<<Tillbaka till Djur & odjur