Civilsamhällets betydelse för nyanländas integration i samhället.
Under våren 2021 inbjöds en av processledarna i Överenskommelsen mellan civilsamhället och VGR till ett expertmöte initierat av Nordiska ministerrådet. Ämnet var civilsamhällets betydelse för nyanländas integration i samhället. Ett grundläggande syfte var att sprida kunskap om hur civilsamhället bidrar till flyktingars och immigranters inkludering i samhället, i ljuset av pandemin.
Expertmötet kom att genomföras i början av september 2021, och arrangerades av Nordiskt Välfärdcenter.
För att säkerställa att det som fördes fram var flera aktörers syn på frågan, ställde civilsamhällets procesledare en fråga om hur organisationerna såg på frågan till alla 110 organisationer som skrivit under Överenskommelsen inom Västra Götalandsregionen, per e-post under sommaren. Organisationerna har naturligtvis själva valt om de vill besvara frågan. Detta underlag nedan är sammanställt av alla de svar som kommit in.
Centrala punkter
• Definition
Flera organisationer betonar att försöken att definiera de personer man möter är en utmaning. Vad betyder migrant/flykting/papperslös eller liknande? Organisationerna erbjuder inte verksamhet utifrån vem eller vad de är, utan utifrån vad söker stöd kring. Det betyder till exempel att tre personer kan komma till organisationen samtidigt – en kom till Sverige som migrant 2015, den andra kom som flykting från Sydamerika i början av 80-talet, och den tredje är EU-migrant som lever gömd. Men det som de olika personerna söker stöd för är desamma. Ytterligare andra organisationer betonar att de har gott om exempel bland de som besöker dem, av utmaningar som har att göra med att de kommit till landet, men att de inte definierar de som söker deras stöd som migranter.
• Utmanande tid för enskilda
Många organisationer betonar att i princip alla svårigheter har blivit tuffare under pandemin både för enskilda personer och för organisationer. Ensamheten har blivit större, språkträning har blivit mindre, psykisk och fysisk ohälsa ökat, hemlöshet och arbetslöshet ökat etcetera. Flera organisationer betonar att den psykiska ohälsan ökat mycket och snabbt, och att trauman, långa handläggningstider, osäkerhet i asylprocessen, utanförskap, ensamhet etcetera snabbt ökat på den psykiska ohälsan. De poängterar att i princip allt som behöves för personer i social och ekonomisk utsatthet blivit svårare och mer otillgängligt. Några organisationer betonar att det blivit fler personer som lever i papperslöshet under pandemin. Många av dem har på kort tid behöv flyttas till nya platser, vilket haft förödande effekt även på barnen i deras familjer.
• Utmanande tid för organisationerna
Samtidigt har organisationernas möjligheter blivit svårare – sämre ekonomi, färre möjligheter till stöd, färre frivilliga, färre lokaler etcetera. Flera betonar också att under pandemin så har även uppsökande arbete, samhällsinformation och hälsoarbete börjat bedrivas som en del av COVID-arbetet, och att organisationerna då är rädda för vad som händer när pandemin är över. Många organisationer har fått montera ned mycket av sin stödverksamhet, och att lägga över det till digitala träffar funkar inte för den utsatta gruppen. Även hungern har ökat – eftersom man inte längre har kunnat servera soppluncher etcetera. Träffpunkter har inte kunnat genomföras som tidigare. Även vaccination har försvårats, eftersom inte träffpunkterna har kunnat hållas öppna.
• Utmanande tid för det offentliga
Att flera offentliga verksamheter har påverkats negativt är också tydligt. Man kan inte längre komma in på kontor utan måste boka tid digitalt, vilket gör det mycket svårt om man inte har eller vågar använda mobiltelefonen. Många anställda inom offentliga jobbar hemifrån under pandemin. Migrationsverket har lagt ned kontor och boenden. I en period när i princip allt blivit svårare ekonomiskt, finns inte längre möjlighet eller prioritering att erbjuda stöd.
• Förändrad prioritering
Några organisationer betonar att de ser att uppsökande arbete i högre grad har fokuserats på grupper som har tillstånd att vara i Sverige, och att det gör det än svårare för de som inte har det. Gömda personer och utsatta EU-medborgare prioriteras ned. Den stora utsattheten som handlar om hunger, inget boende, inga pengar etcetera blir allt svårare att hjälpa med.
• Struktur behövs
Flera betonar att det behövs en bättre kommunal och regional stödjande struktur att tillgängliggöra stöd, information, sjukvård, boende, övernattningsplatser och minskad smittspridning. Men denna struktur behöver inkludera det civila samhällets organisationer hela tiden för att hitta de goda lösningarna på de samhällsutmaningar som finns på området.
Heidi Sandberg
Processledare